På ett dukat bord framför rätten låg statyer, kinesiska figurer, två tempelväktarlejon och övriga prydnadsföremål av elfenben som beslagtogs av polisen hos auktionskammaren under pågående nätauktion den 27 augusti förra året. Polisen slog till efter ett tips om att föremålen såldes i strid mot gällande regler.
Ingen tvekan finns om att föremålen verkligen är av elfenben, så långt var åklagaren och försvaret i stort sett överens. I stället handlar fallet om huruvida auktionskammaren gjort tillräckligt för att försäkra sig - och informera köparna - om att föremålen alls fick säljas. Försäljning av elfenbensföremål som framställts efter 1947 är förbjuden. Äldre föremål får säljas med stöd av det så kallade antikundantaget, eftersom de inte anses påverka dagens tjuvjakt. Frågan, som inte tidigare prövats i domstol, är hur tydligt säljaren måste informera om att föremålen faller innanför tidsgränsen. Kammaråklagare Åse Schoultz från riksenheten för miljömål ansåg att auktionskatalogens uppgifter om föremålen var alldeles för svävande:
– Dokumentationen är under inga förhållanden tillräcklig för att kunna göra undantag från reglerna som ska skydda utrotningshotade arter, sammanfattade åklagaren.
Uppsala auktionskammares vd Magnus Bexhed hade rakt motsatt uppfattning och redogjorde för hur företagets egna experter i två steg bedömt elfenbensföremålen. I vissa fall anlitades också yttre experter. Han och andra vittnen berättade också om en omfattande förfalskning av både försäljningsintyg och nytt elfenben, som patineras för att se äldre ut och därmed kunna säljas som antikt.
– Vår policy är att inte ta emot föremål av elfenben som bedöms ha bearbetats före 1920-25. Vi följer gällande lagstiftning med god marginal, förklarade Magnus Bexhed.
Bolagets försvarare, advokat Jan-Mikael Bexhed, pekade på att det saknas tydliga regler om säljarens informationskrav för elfenben och pressade den företrädare för Jordbruksverket som kallats som vittne i målet. Verket utfärdar intyg för försäljning och har skärpt sin praxis men ännu inte skriftligen informerat antik- och auktionsbranschen om skärpningen. Enligt försvaret har Uppsala auktionskammare gjort kvalificerade bedömningar av föremålen och inte brutit mot någon lag, bland annat eftersom det saknas tydlighet i de snåriga bestämmelserna på området.
Åklagaren kräver att auktionskammaren ska betala 150 000 kronor i företagsbot för artskyddsbrott. Hon hävdade att företaget inte visat att föremålen verkligen var så gamla att de kunde säljas lagligt:
– Om det stått i katalogen att de bearbetats före 3 mars 1947 hade vi inte behövt sitta här i dag, sammanfattade åklagaren.
Vinnare efter rättegången blev möjligen de ägare som lämnat in elfenbensföremålen till auktionen. Åklagare och försvarare var överens om att de inte längre behövs som bevis utan så småningom kan återgå till säljarna. Tingsrättens dom meddelas senare.