Det skälls och ylas när UNT kommer på besök till rättspsykiatriska avdelningen vid Ulleråker. I våras startade studiecirkeln "Hund för alla", en omvårdnadssatsning som syftar till att låta patienter dömda till rättspsykiatrisk vård få umgås med hundar för att öva upp sin sociala och empatiska förmåga. Studiecirkeln blev uppskattad, både av patienter och hundförare vilket gjort att man bestämt att låta en ny avdelning få ta del av programmet i höst.
– Den rättspsykiatriska avdelningen är en väldigt instängd miljö, att få umgås med hundarna blir ett normalt moment för de här patienterna. Vi har ju ett ansvar att skapa en trygg och vårdande miljö, och vi tror att kontakten med hundarna kan främja den, säger sjuksköterskan Josefine Johansson som är en av initiativtagarna till hundkursen.
Att hundarna kommer på besök en gång i veckan är dock inte enbart ett led i att få vardagen på rättspsyk att kännas mer normal.
– Studier har visat att kontakt med hundar kan verka ångestreducerande och att oxytocinnivåerna hos patienterna höjs vid den beröring som hundar ger, berättar specialistsjuksköterska Matilda Iversen Ahrén.
Förhoppningen är nu att samarbetet ska leda till ett forskningsprojekt där de ska kunna undersöka effekterna på den här patientgruppen mera vetenskapligt. Personalen på rättspsyk har märkt att de boende uppskattat hundarnas närvaro. Att få lära trick, öva agility eller att bara sitta och klappa, har inte bara resulterat i många glada skratt, utan har även gjort att patienterna fått träna på att samarbeta sinsemellan.
Bland hundarna som besökt den rättspsykiatriska avdelningen finns både en utbildad vårdhund och en terapihund. Men att vara utbildad är inget krav, det räcker med att ha en god grundlydnad och att tycka om människor. I höst kommer kursen att struktureras enligt olika teman. Patienterna kommer att få träna hundarna utomhus, öva på nosarbete och prova på rallylydnad.
Ledare för studiecirkeln är Elisabeth Pyykkö Eriksson och hon tycker att samarbetet med rättspsyk har fungerat bra.
– Första gången var patienterna lite blyga, men efter några träffar tog de för sig mer och mer. Det känns att patienterna har empati för hundarna. Det var en som verkligen föll för Molly och ville vara hos henne hela tiden, berättar cirkelledare Elisabeth Pyykkö Eriksson.