Videon är inte längre tillgänglig
Det finns mycket att fascineras av när det gäller Skandionkliniken i Uppsala, Skandinaviens enda moderna protonstrålningsklinik. Som att partikelacceleratorn - själva hjärtat i anläggningen – innesluts av nästan fyra meter tjocka väggar av järnmalmsbetong, inklädda i knappt halvmetertjocka marmorblock. I acceleratorn drivs protoner upp till 60 procent av ljusets hastighet. När en cancerpatient sedan ska behandlas släpps en protonstråle ut ur sin omloppsbana in i en strålgång och riktas med en strålkanon rakt mot tumören i kroppen. Där träffar den tumören med mycket hög precision och förstör cellernas membran och DNA (arvsmassa) så att de inte fortsätter att dela sig.
Men även om strålningen räddar liv är den farlig och väggarna är byggda för att klara kraven på strålsäkerhet, både när anläggningen körs och den dag den kommer att rivas. Fascinerande är också att det av strålskyddsskäl hänger en åtta ton tung skjutdörr i taket vid ingången till behandlingsrummet. När patienterna ska föras in från förberedelserummet till strålbehandlingen får inte organet i kroppen som ska bestrålas riskera att rubbas minsta millimeter ur sitt läge. Det är för att undvika alla vibrationer som den tunga skjutdörren hänger i taket och inte går på skenor i golvet. Klinikens golv är jämnare än de finast slipade salsgolv någon kan föreställa sig, och fascinerande stumma att gå på.
Men det är kanske färgerna som fascinerar mest.
– Hur blir det här bäst för patienten? Det har varit vår viktigaste fråga. Därför har vi satsat mycket på upplevelsen av lokalen, säger Tomas Nilsson, som lett Skandionprojektet hos fastighetsägaren Akademiska hus.
Han berättar att ”det gemensamma knådandet” hos arkitekterna på Link arkitektur och alla bakom Skandionkliniken ledde fram till en idé om något lätt och tilltalande och inte en monstruös koloss. Tidigt bestämdes också att det skulle satsas på konst som en integrerad del av byggnaden. Och det skulle vara djärvt.
– Det finns gott om undersökningar om konstens betydelse för hälsan. Kultur och hälsa är ett etablerat forskningsområde, säger Olle Mattsson, sjukhusfysiker i botten men nu direktör i det kommunalförbund med representanter från sju landsting som driver kliniken.
För att få inspiration gjordes en studieresa till ett sjukhus i Danmark med att färgsatta vårdlokaler. Med på resan var konstnären Filippa Arrias.
– Upplevelsen i Danmark var stark och extremt positiv för mig som alltid varit intresserad av hur rummet påverkar oss människor och hur färg, ljus och rum hänger samman. Utgångspunkten var att vi skulle ha färg rakt igenom.
Efter tre års arbete, först i en modell av huset, lyser nu klinikens väggar, golv och lister i nyanser av gult, rött, violett, etcetera. Patienten och personalen kommer att befinna sig mitt i ett konstverk. Det handlar inte om att skapa något som är fint eller fult, det har alla sin egen åsikt om det, utan om att ge andra känslor. Filippa Arrias gör en liknelse till musik för att utveckla tankarna runt sitt konstverk.
– Jag ser det som ett ackord, en slags musikalisk helhetslösning. Och en genomarbetad miljö ger helt andra signaler till dem som vistas där än det som inte är genomarbetat. Det finns något väldigt generöst över att erbjuda någon att få komma in i ett levande konstverk så här. ”Det här har vi gjort för er”. Det var så min upplevelse i Danmark var, säger Filippa Arrias.
Färgerna ger också en logik åt behandlingsproceduren. Patienten följer färgstråk från sitt omklädningsrum till förberedelserum och vidare till behandlingsrummet, förklarar Tomas Nilsson och visar oss runt i lokalerna. Vi börjar direkt innanför porten.
– Det här är inget väntrum, det är ett entrétorg, säger Tomas Nilsson, påtagligt stolt över att få visa kliniken men spänd på vår reaktion.
I entrétorgets ena ände finns stolar som är lätta att resa sig ifrån för den som inte längre är så smidig, i andra änden en rutschkana och en hammock avsedda för dem på andra sidan ålderstrappan, barnen som vill röra sig och leka även på en klinik.
Just barnen kommer att ha en särskild plats på kliniken. Protonstrålning lämpar sig nämligen särskilt bra för behandling av barn.
Strålbehandling är toxiskt och kan ge cancer om man behandlar frisk vävnad och levnaden beräknas vara lång efter behandlingen.
Men protonstrålning skiljer sig från traditionell strålning med fotoner eftersom protonernas interaktion med materian de träffar är annorlunda. Istället för att gå rakt igenom kroppen och skada frisk vävnad framför och bakom tumören som ska strålas så kan energin i en protonstråle maximeras i tumören, för att sedan snabbt klinga av. (Se grafik)
Påverkan på kroppen i övrigt minimeras alltså, vilket bland annat minskar risken för att strålningen i sig ska orsaka en cancer senare i livet.
– Därför är detta särskilt viktigt för barn, som ju vanligen botas från sin cancersjukdom och förväntas leva länge efter behandlingen. Majoriteten av de barn som får strålbehandling kommer att få det här. Det är vad vi tror, säger Thomas Björk Eriksson, onkolog vid Sahlgrenska universitetssjukhet i Göteborg och medicinskt ansvarig läkare på Sandionkliniken.
Trots den tydliga nyttan med protonstrålning i form av färre biverkningar och möjligheter till strålning med högre energier, så är protonstrålningen ett komplement till och inte en ersättning för konventionell strålning. Det är Thomas Björk Eriksson och Olle Mattsson mycket tydliga med. Bedömningar visar att mellan 10 och 15 procent av alla cancerpatienter som skulle fått strålbehandling i botande syfte skulle ha nytta av protonstrålning.
– Protonverktyget är väldigt vasst. Det kräver att man vet exakt var det ska träffa, och det kan bli svårt om organet som ska strålas exempelvis flyttar sig, som vid andning. Och oftast är det inte en gång vi ska stråla. Det kan handla om upp till 35 tillfällen för en patient, säger Olle Mattsson. Därför är inte det skarpaste verktyget alltid det bästa. Men de biologiska mekanismerna i foton- respektive protonstrålning är väldigt likartade, förklarar han.
De vetenskapliga studierna som bevisar strålningens positiva effekter jämfört med fotonstrålning är sparsamma. Här ska Skandionkliniken spela en viktig roll även för vetenskapen. Cirka 80 procent av alla patienter vid kliniken beräknas delta i kliniska studier. Men det handlar för den skull inte om någon experimentanläggning, påpekar Thomas Björk Eriksson. Fler än 130 000 patienter runt om i världen har i dag behandlats med protonstrålning, så erfarenheten är stor.
– Men det här är en gyllene möjlighet att skapa evidensbaserad strålbehandling och visa på protonstrålningens roll i svensk strålbehandling, säger Thomas Björk Eriksson.
Bland de diagnoser som Skandionkliniken nu sagt att man ska arbeta med finns förutom barncancer också lungcancer, prostatacancer, gynekologisk cancer och cancer i hjärna, mage eller tarmar. En viktig fråga är att säkerställa att samma bedömning görs i hela landet av vilka patienter som ska skickas till Uppsala. Just nu pågår arbetet med att ta fram gemensamma protokoll för de här bedömningarna.
– Det är en grannlaga uppgift. Och det är viktigt med nationell delaktighet, att alla även ute på länssjukhusen där den stora massan av patienter finns är med och identifierar patienter som skulle vara hjälpta av protonstrålning. Då kan vi få fram den vetenskapliga grunden, säger Thomas Björk Eriksson, som just den här dagen delar sin tid mellan UNT:s besök och en konferens med onkologer från hela landet.
I färgglada konferensrum diskuteras just de här protokollen och bedömningarna.
– Så här kunde det sett ut om konservatismen fått råda, säger Tomas Nilsson från Akademiska hus när vi tittar in korridorerna där vi hittar personalen från leverantören av strålningsutrustningen, belgiska IBA.
Hit kommer inte patienterna, och här är väggarna kalt vita. Rundturen förutsätter genom von Kraemers hotell, beläget på toppen av bygganden. Hotellet är inte är ett patienthotell utan ett kommersiellt hotell öppet för alla och envar. Men patienter kommer att erbjudas inkvartering på hotellet.
Vi går vidare ut till den lilla välplanerade terrassträdgården, och förbi skulpturparken utanför entrén. Vid ett hörn av huset står någon helt still lutad mot väggens tårtpappersfasad – eller är det protoner prickarna i fasaden symboliserar?– och tittar på en makapär på marken.
– Det är konstnären Carl Michael von Hausswolff som håller på med inspelningar till ljudkonsten här, förklarar Tomas Nilsson.
Den 3 december invigs kliniken, som är en investering på 1,2 miljarder kronor. Förmodligen kommer den första patienten att behandlas i juni 2015. Till en början räknar man med 1000 patienter om året, men verksamheten kan expandera om ett redan förberett tredje behandlingsrum tas i bruk.
Rundturen i det färgsprakande konstverket och den högteknologiska cancerkliniken är över.
– Det här ska vara ett hus för tillfrisknande, sammanfattar Tomas Nilsson.