Det visar forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala tillsammans med kinesiska och amerikanska kolleger i en studie som publiceras i den ledande vetenskapstidskriften Nature.
– Vi är faktiskt först i världen att visa att det är möjligt att förena ökad produktion av ris till världens växande befolkning med klimatmålet att sänka utsläppen av metan till atmosfären, säger professor Anna Schnürer vid Institutionen för mikrobiologi vid SLU i Uppsala.
Uppemot ensjättedel av utsläppen av metan som orsakas av mänskliga aktiviteter kommer från risodlingar. Om dagens rissorter och odlingsmetoder fortsätter att användas tros utsläppen av metangas öka ytterligare i takt med att allt större markområden tas i anspråk för risproduktion och ett varmare klimat skapar än gynnsammare betingelser för produktionen av metan i den fuktiga jorden i risfälten.
Försök att minska utsläppen av metan genom att förändra odlingsmetoderna har inte varit framgångsrika. Men nu visar forskarna i både laboratorieförsök och omfattande fältstudier i Kina att ett genetiskt förändrat ris kan åstadkomma detta.
Det nya riset har tagits fram av forskaren Chuanxin Sun vid Institutionen för växtbiologi vid SLU i Uppsala. Det enda som skiljer detta ris från vanligt ris är att det försetts med en extra gen, SUSIBA2, som hämtats från sädesslaget korn.
Både laboratoriestudier vid SLU och tre års fältförsök i Kina visar att den lilla förändringen har stor betydelse för risets ämnesomsättning och sätt att växa.
– Enkelt uttryckt kan man säga att den nya genen ser till att socker som bildas genom fotosyntesen omfördelas från risets rötter till växtdelar ovan mark. Det befrämjar tillväxten av blad och stärkelserika riskorn. Däremot missgynnas metanproducerande mikroorganismer som lever av näringsutsläpp från risplantans rötter i den fuktiga jorden och deras antal minskar, säger Anna Schnürer.
I ett av fältförsöken minskade utsläppen av metan från provodlingar med det nya riset drastiskt jämfört med metanutsläppen från provodlingar med ett vanligt ris. Före blomningen var metanutsläppen från fälten med det genmodifierade riset 90 procent lägre och några veckor senare mer än 99 procent lägre än utsläppen från fälten med jämförelseriset.
– Dessa uppgifter bygger på mätningar vid enstaka tillfällen. För att få en exakt uppfattning om hur mycket metanutsläppen minskar behövs kontinuerliga mätningar under hela växtperioden, säger Anna Schnürer.
Enligt forskarna kommer betydelsen av att kunna använda ett ris som SUSIBA2 för att minska metanutsläppen från risfälten att öka i takt med klimatförändringarna och stigande temperaturer.
– Stigande temperaturer accelererar utsläppen av metangas i alla typer av ekosystem. I SUSIBA2-riset däremot gynnar stigande temperaturer omfördelningen av kol till biomassan ovan jord och motverkar på så sätt den temperaturdrivna stegringen av metanutsläpp från fälten, säger Anna Schnürer.
Även om det nya riset ger hopp om minskade utsläpp av en kraftfull växthusgas är det inte säkert att det kommer att snabbt börja användas i stor skala. Inte minst inom miljörörelsen finns en utbredd misstro mot att använda genmodifierade organismer inom jordbruket.
– Nya rön om att en gen snarlik SUSIBA2 från korn också finns i vissa rissorter pekar dock på att man även med konventionell växtförädling skulle kunna få fram ett högproduktivt, stärkelsrikt och metanminskande ris. Enligt min forskarkollega Chuanxin Sun borde detta kunna ske inom loppet av fem år, säger Anna Schnürer.