– Det är absurt, helt uppåt väggarna, att det här viruset ska behöva ligga i en frys hos forskarna som tagit fram det, för att det inte finns tillräckligt med pengar för att testa det på människor. Så många skulle kunna bli hjälpta.
Orden kommer från mannen som för en vecka sedan satte bollen i rullning, författaren Alexander Masters, vars förläggare lider av samma cancer som Apples grundare Steve Jobs dog i tidigare i år, en så kallad neuroendokrin tumör.
I sin iver att hjälpa sin förläggare och alla andra drabbade började Alexander Masters på måfå googla efter information om forskning kring cancerformen, som det i dag saknas behandling mot.
– Rena tillfälligheter gjorde att jag till slut hittade en avhandling från Uppsala universitet som verkade intressant. Jag ringde upp, professor Magnus Essand svarade direkt och började berätta och här står vi nu, säger Alexander Masters.
Kylan väller ur den öppna frysen i en skrubb på Rudbecklaboratoriet. Här ligger det virus som forskaren Justyna Leja under sitt avhandlingsarbete byggt i hop i laboratoriet, för att bekämpa de neuroendokrina cancercellerna. Det kan sägas att viruset äter upp cancern, men snarare handlar det om att den spränger cancercellerna, förklarar hennes handledare Magnus Essand.
Försöken på djur har varit mycket lovande. Så varför inte testa på människor då? Jo, det kostar för mycket. Det behövs mellan 10 och 20 miljoner kronor för att genomföra de första två testerna på människor. För det tredje testet, som sker i stor skala behövs ändå mycket mer. Av flera skäl, patentmässiga och affärsmässiga bland annat, finns i dag inte de här pengarna.
– Vi hade väl gett upp. Cancerfonden och våra andra finansiärer går inte in i så stora satsningar, och det tycker jag är rimligt. Bättre är att sprida pengarna på flera forskare, säger Magnus Essand.
Men när han och Justyna Leja stoppat viruset i frysboxen klev plötsligt en kvick och visionär brittisk författare in i historien; Alexander Masters.
– Vad då mycket pengar, tänkte jag. Det här tjänar Apple på sju minuter. Om alla hjälps åt är det klart att vi kan samla in pengarna. Och även om just det här viruset inte visar sig fungera, kommer vi och vetenskapen har lärt oss en hel massa, säger han.
I en lång essä i The Telegraph skrev han förra fredagen om viruset i frysen. Samtidigt startades i samarbete med Uppsala universitet en insamling för att kunna möjliggöra vidare studier på människor, ett unikt sätt att finansiera medicinsk forskning. Den som donerar hela en miljon pund, får dessutom namnge viruset. Gensvaret har varit enormt. Snabbt togs artikeln upp av andra brittiska medier som BBC och Financial times, därefter har historien gått vidare via Der Spiegel i Tyskland ut över världen. Och pengar tickar in.
– Vi har kontakter med Kina nu, berättar Magnus Essand för en upprymd Alexander Masters när vi lämnar frysrummet.
Enligt universitets ansvarige för insamlingen, Thomas Fredengren, är historien exempellös och visar på ett helt nytt sätt att jobba med insamling.
– Donationer kommer hela tiden från hela världen. Plötsligt kom det gåvor från Balkan, då hade nyheten berättats i medier i Kroatien och Bosnien, berättar han.
De flesta gåvor är på någon eller några hundralappar, och än är det mycket långt kvar till de tio miljoner kronor som behövs för att åtminstone kunna testa i USA, där kraven på studierna är något lägre och studierna därför blir något mindre kostsamma. Men Alexander Masters är optimist.
– Det är klart vi når målet. Och jag mejlar Apple hela tiden, det här handlar om sju minuters omsättning för dem, säger han.
Justyna Leja, den unga forskare som är hjärnan bakom viruset, är överväldigad.
– Det här är som en dröm. Helt fantastiskt.
Fryst virus het nyhet
Historien låter osannolik, men för forskarna bakom det cancerätande viruset i en frys på Uppsala universitet, har den senaste veckan visat att allt är möjligt. På fredagen fick britten Alexander Masters, som med sin tidningsartikel startat ”virusspridningen” i världens medier, själv titta in i frysen.
Professor Magnus Essand och Alexander Masters.
Foto: Tomas Lundin/Arkiv
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!