Det är kommunalrådet Maria Gardfjells (MP) kommentar till försvarets bemötande av flera yttranden över slutrapporten om miljögiftet PFAS spridning från Ärna.
Förutom Uppsala kommun lämnade också Uppsala Vatten, länsstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning, SGU, remissyttranden till slutrapporten.
Samtidigt som försvaret i sitt bemötande nu inledningsvis skriver att man inte delar remissinstansernas bedömning att rapporten hade brister, avslutar man med att konstatera att ”det fortfarande finns kunskapsluckor rörande föroreningssituationen av PFAS vid Uppsala flygplats.”
– Det finns behov av kompletterande undersökningar, och det påbörjades också redan under hösten. Vi kommer att fortsätta med inventeringar och provtagningar av dag- och spillvattennätet, och komplettera undersökningarna av jord och grundvatten, säger Folke Borgh, jurist vid försvarets miljöprövningsenhet och talesperson i PFAS-ärenden.
Mätningarna av jord och grundvatten kommer att göras på flera platser än de som ingick i slutrapporten.
– Under hösten gjordes ett fördjupat inventeringsarbete, och det är utifrån det som nya mätplatser valts ut. Men en del av den verksamhet det här handlar om ligger 30 år tillbaka i tiden, så det är ett detektivarbete att hitta personer som har kunskap om hur verksamheten då bedrevs, säger Folke Borgh.
Enligt Folke Borgh har Försvarsmakten redan givit Fortifikationsverket i uppdrag att installera en anläggning som renar dräneringsvattnet från Ärnas bergsanläggning från PFAS. Det beräknas vara färdigt 2016. Ännu finns ingen upphandling av en sådan anläggning utlagd på Fortifikationsverkets hemsida.
När det gäller tekniska och naturvetenskapliga frågor om spridning av PFAS-ämnen från Uppsala garnison hänvisar Folke Borgh till det bemötande av remissvaren som konsulten som skrev slutrapporten lämnat. Såväl konsulten som Borgh understryker att alternativa källor till PFAS i Uppsalas grundvatten måste undersökas. I synnerhet pekas räddningstjänstens övningsplats Victoria, och den tidigare övningsplatsen KAP ut.
I slutrapporten från maj 2015 drog konsulten slutsatsen att fyra övningstillfällen per år med brandskum innehållande PFOS, skulle ge ett maximalt utsläpp av 4,8 kilo per år från Uppsala garnison under de år då PFOS-skum användes.
Den beräkningen av användningen underkändes helt av tre tidigare värnpliktiga brandmän vid F16 som i UNT berättade att det snarare användes 600-700 kilo per år i minst åtta år. De räknade då inte bara med de stora övningarna varje år utan också den reguljära verksamheten under flottiljtiden då brandfordon alltid stod i beredskap vid starter och landningar. De tidigare värnpliktiga kunde också berätta att brandskummet användes vid flera platser inom området än vid det brandövningsfält som konsulten utgått från i sin slutrapport.
Såväl länsstyrelsen som SGU hänvisade i sina remissyttranden på slutrapporten till artiklarna i UNT.
Även om försvaret nu har vidtagit åtgärder och kommer att fortsätta undersöka garnisonsområdet är Maria Gardfjell kritisk mot deras agerande:
– I många andra delar av landet har försvaret haft en helt annan attityd till ansvaret för spridning av PFAS än man verkar ha här i Uppsala. Det gör mig besviken, jag tycker att försvaret borde stå för en stor del av den kostnad på 12 miljoner kronor per år som Uppsala Vatten nu har för rening av PFOS.