I början av det förra seklet var de stora rovdjuren i stort sett utrotade i Europa. Men i dag finns livskraftiga populationer av både varg, lo, björn och järv, enligt rapporten som publicerats i tidskriften Science.
– Det europeiska exemplet visar att människor och rovdjur kan leva tillsammans. Om man jämför med till exempel USA, där rovdjuren bara får finnas där det inte bor människor, så kan man se att det finns dubbelt så många vargar i Europa som i USA, trots att ytan är mindre och befolkningstätheten är mycket högre här, säger Guillaume Chapron.
I Europa har det inte varit möjligt att låta rovdjuren leva endast i särskilt avsatta nationalparker, som på många andra håll i världen. Här finns inte tillräckligt stora obebodda landområden. I stället har framgångsreceptet varit en lång period av politisk stabilitet efter andra världskriget, starka institutioner, reglerad jakt, liten eller obefintlig korruption och en opinion för att bevara naturen. Den reglerade jakten har också gjort att det finns livskraftiga stammar av älgar och vildsvin som är föda åt rovdjuren.
– Och om det finns mat att äta samtidigt som de inte riskerar att dödas så klarar sig rovdjuren bra, säger Guillaume Chapron.
Miljöengagemanget banade väg för Bernkonventionen och EU:s art- och habitatdirektiv som har gett rovdjur och andra hotade arter ett rättsligt skydd.
Här har den svenska regeringen kommit i konflikt med EU-rätten när licensjakten på varg har ifrågasatts. Och den striden är inte slutligt avgjord än.
Men bara för att människor och rovdjur kan leva tillsammans innebär det inte att det är konfliktfritt. Rovdjuren kan skapa problem i grannskapet där de lever. Det behöver dock inte vara någon motsättning mellan bevarande och att döda enskilda rovdjur.
– Det måste finnas en möjlighet att ta bort de rovdjur som skapar problem, säger Guillaume Chapron.
Särskilt vargar väcker mycket känslor. Men enligt Guillaume Chapron är det framför allt inte en konflikt mellan människor och rovdjur utan en konflikt mellan människor med olika inställning till rovdjuren. Och det behöver heller inte vara en konflikt mellan stad och landsbygd. På landsbygden finns människor som är både positiva och negativa till rovdjuren.
– Det handlar om olika sätt att se på hur man ska använda landskapet.
Det har inte förekommit några vargattacker mot människor i modern tid. Trots det uppger många att de är rädda för varg. Däremot kan attacker av andra djur på människor gå nästan spårlöst förbi i det allmänna nyhetsflödet.
– Jag läste en notis om en person som flytt upp på en busskur för att komma undan ett attackerande vildsvin. Hade den incidenten skett med en varg hade det varit på förstasidorna i tidningarna, men nu blev det bara en liten notis längst ner på en sida, säger Guillaume Chapron.
I en artikel i tidskriften Nature konstaterar han att även om vargpopulationen ökat så finns det inte någon vetenskaplig koncensus om att vargen har nått en gynnsam bevarandestatus, vilket den förra regeringen hävdade när de beslutade att tillåta licensjakt på varg.
Hoten mot rovdjuren är heller inte helt undanröjda.
– Om Europa hamnar i en svår ekonomisk kris som leder till politisk instabilitet så kan det leda till att pendeln svänger tillbaka, säger Guillaume Chapron.