– Pappa brukar mest titta på kurdisk tv, men när det blir Emil i Lönneberga blir han glad och tycker att vi ska äta popcorn, berättar Hanna Rasoul samtidigt som hon färglägger himlen ovanför Lina och Alfred.
I klass 1 på Liljeforsskolan i Uppsala har temat i flera veckor varit hur livet var förr. Nyss såg eleverna en film om Emil i Lönneberga och nu ritar de teckningar med valfritt Emil-motiv.
Bredvid Hanna Rasoul sitter Mohammad Nabhani och tecknar Emil på väg till skolan.
– Jag tycker om Emil. Han är snäll, säger han.
Mohammad Nabhani kom till Sverige från Syrien för ett år sedan. I höstas började han i en särskild grupp för nyanlända på Liljeforsskolan, men sedan förra veckan går han på heltid här i ettan.
– När han inte förstår något på svenska hjälper jag honom, säger bänkgrannen Adam Ben Amara glatt.
Ytterligare två nyanlända elever håller på att skolas in i klassen.
– Alla i klassen respekterar verkligen varandra och man ser hur stolta de blir över att kunna hjälpa andra, säger läraren Karin Lagnebratt.
Av Uppsalas 58 kommunala grundskolor är det 16 skolor som inte har några barn alls med utländsk bakgrund - eller så få att det inte registreras hos Skolverket. På andra skolor är en bra bit över hälften av eleverna födda utomlands eller har föräldrar som är det. Högst andel har Treklangen med 73 procent, följt av Liljeforsskolan med 66 procent.
Fast Liljeforsskolans rektor Stina Hultén tror att andelen är betydligt högre än så på hennes skola. Sifforna är från i höstas, och Liljeforsskolan är en av de grundskolor som tar emot klart flest nyanlända – de senaste två åren har skolan tagit emot totalt ett 50-tal nyanlända barn. På skolan, som sträcker sig från förskoleklass till femman, går 270 elever som tillsammans talar omkring 50 språk. Stina Hultén tycker att denna mångkulturella skola rustar barnen för världen.
– Samhället förändras och det är ju såhär framtiden ser ut. De här barnen lär sig massor av varandra och får förståelse för andra kulturer, säger hon.
Men visst skulle det vara bra om Liljeforsskolan hade fler svenska elever – och att andra skolor i Uppsala hade fler elever med utländsk bakgrund. Det tycker såväl Stina Hultén som Karin Alm Lindström, en av skolans fyra lärare som undervisar i svenska som andraspråk.
– Det motverkar ett vi och ett dom. Träffar man inte de andra kan det leda till rädsla och utanförskap. Och för språkets skull är det ju bra om det finns fler elever som har svenska som modersmål på de olika skolorna, säger Karin Alm Lindström.
Den främsta orsaken till de stora skillnaderna mellan skolorna är att vi bor segregerat; vissa stadsdelar är betydligt mer invandrartäta än andra. Eftersom barn oftast går i en skola nära hemmet är det därför inte konstigt att skolorna skiljer sig åt. Ändå är segregationen i Uppsala relativt låg i jämförelse med vissa andra städer, enligt en studie som DN nyligen gjorde av Sveriges 30 största kommuner. Bland dessa var 20 kommuner mer segregerade än Uppsala.
Folk bor ju som de gör, men det politikerna bör göra är att försöka blanda områden mer. Det tycker Stina Hultén och hennes kolleger.
– Nu byggs det ju en del bostadsrätter häromkring skolan, så kanske kommer fler elever med svensk bakgrund framöver, säger hon.
Skillnaderna vad gäller elevernas bakgrund är störst mellan Uppsalas låg- och mellanstadieskolor. Men även mellan högstadieskolor är skillnaderna betydande. Tunabergsskolan är den högstadieskola som har lägst andel elever med utländsk bakgrund: 9 procent. Det kan jämföras med exempelvis 59 procent på Kvarngärdesskolans eller 49 procent på von Bahrs skola.
På Tunabergsskolan skulle man gärna ha fler elever med utländsk bakgrund. Det säger skolans rektor Lena Engebrand Nikou.
– En bra mix är bra för alla. Man bryter fördomar, från båda håll. I mötet med andra lär man sig dessutom mycket om sig själv.
Lena Engebrand Nikou jobbade tidigare på det som då hette Sävjaskolan, numera Stordammens skola. Där upplevde hon hur det fria skolvalet, när det tog fart på allvar i början av 2000-talet, förändrade skolan.
– Då sökte sig de svenska eleverna till andra skolor. Det blev mer segregerat och den härliga mixen som tidigare fanns där försvann. Det gjorde oss som jobbade där bekymrade.
I dag avgör den så kallade närhetsprincipen vilka elever som kommer in på en skola. Men Lena Engebrand Nikou tycker att politikerna borde överväga om också etnisk och kanske social bakgrund borde vara kritierier, för att få mer blandade högstadieskolor.
– Vill vi ha en bra mix och ha skolor som speglar samhället i stort bör man fundera på det.
LÄS MER: Går de i framtidens skola?