På nyårsafton skjuter Maria Eriksson upp sin mobil i luften med en fyrverkeripjäs. Det är planerat. Hon filmar och lägger upp händelsen på sin nystartade blogg. Sedan köper hon en smartphone. Allt är en del av hennes nya projekt som hon kallar ”366 days of sharing”, eller 366 dagar av delning. Under hela 2016 ska hon– som förövrigt är skottår– leva till stor del genom den så kallade delningsekonomin.
– Jag är intresserad av hur det kommer att påverka mig som person. Hur är det att ha främmande folk i sitt hem? Jag kan tycka själv att jag som de flesta är lite dålig i vissa sociala situationer, och jag skulle vilja bli bättre på att prata med främlingar på gatan. Jag hatar att ringa folk. Det här kanske är ett sätt att bli mer utåtriktad, säger Maria Eriksson.
Delningekonomi, på engelska ”sharing economy”, handlar om att man antingen delar gratis eller hyr ut saker som man har ett överskott av. Det kan vara ett oanvänt rum, en cykel som ändå bara står och blir rostig, ett par skidor som samlar damm på vinden, eller din egen tid. Tjänster där personer kan dela eller hyra ut saker de inte behöver är mest populära i USA:s storstäder, men en hel del tjänster har spridit sig till Sverige. Den tjänst som kanske flest känner till är Airbnb, där du kan hyra ut ett rum eller hela ditt hus för en kortare period. På företagets hemsida kan man nu välja över fler än två miljoner boenden i över 190 länder. Många affärstidningar spekulerar nu om Airbnb kommer gå om världens största hotellkedja Hilton i antal bokningar.
– Jag tror att delningsekonomin kommer förändra världen mer än vi tror. Det går fortare och blir ofta galnare än någon kan tro. Vem kunde gissa att Spotify skulle bli en omvälvare av hela musikvärlden på de få år de har blivit det? Nu har Airbnb växt med samma takt och konkurrerar med hotellkejdor, säger Micael Dahlén som är professor i ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm.
I somras hyrde Maria Eriksson för första gången in sig i en annan persons lägenhet via Airbnb. Hon reste själv och ville testa hur det är att bo hemma hos någon hon aldrig träffat förut. Det slutade med att hon ville resa tillbaka tillbaka gång på gång under hösten.
– Jag gjorde det dels för att det var billigt, dels för att träffa nytt folk. Man kommer i kontakt med lokalbefolkningen som kan visa en runt och ge tips. När jag var där slogs jag av att många är så otroligt hjälpsamma. Då tänkte jag: wow, så vill jag också vara! Jag vill sprida det vidare. Om folk som kommer hit och får den känslan vore det fantastiskt.
Maria har hyrt ut ett sovrum i sin lägenhet via Airbnb av och till under hösten, men med sitt nya projekt ska hon köra igång mer ordentligt. Hon ska flytta ur sitt eget sovrum så att hon kan hyra ut två rum. Det blir att sova soffan i vardagsrummet i år.
Nu sitter Maria Eriksson vid sitt köksbord och och tittar stressat på sin smartphone.
– Det är ovant att det plingar en massa. Det tar ett tag att vänja sig.
Hon behöver en smartphone till sitt projekt. Hon ska testa på andra tjänster inom delningsekonomin, och då är det bra att kunna ladda ned appar för att det ska bli så smidigt som möjligt. En app som hon ska ladda ner är Taskrunner, där man kan hjälpa varandra att få tjänster utförda mot betalning. Det kan till exempel vara att sätta upp en hylla för 400 kr. En annan app hon ska ladda ner är Spinlister. Genom den kan hon hyra ut sina cyklar och långfärdsskidor. Hon ska även testa på att jobba i någon annans hem: i ett så kallat hoffice. Genom facebookgruppen ”Hoffice Uppsala” ordnas sammankomster där man ses och jobbar tillsammans som på ett kontor, fast hemma hos någon.
Maria har tänkt resa en del i år också. Då kommer hon hyra rym via Airbnb igen, men hon har också tänkt testa couchsurfing, ”soffsurfing”, ett sätt att där man sover hos folk i deras soffor gratis.
– Det känns som att det kan bli hur kul som helst! Jag har fått fler galna förslag under de fyra senaste dagarna än jag fått under hela förra året. En som jag lärde känna genom Airbnb föreslog att jag skulle lifta till Georgien och hälsa på till exempel. Det är spännande att göra något helt nytt.
Även om begreppet ”sharing economy” är nytt bygger det på idéer som funnits länge.
– Kooperativ är ju egentligen delningsekonomi, och det har funnits hela 1900-talet. Det som är nytt är omfattningen och tekniken som gör att det är lätt att använda. Betalningar över internet är mycket enklare och säkrare idag, och våra telefoner gör att vi kan agera mycket snabbare och enklare. Man behöver inte sätta sig vid en dator. Vi har en helt annan inställning till att handla på internet, säger Michael Dahlén.
Anders Holm har ingen lust att äga en bil själv eftersom han bara kör då och då. Han är ordförande i "Bilpoolarna i Uppsala", en ideell förening som bildades 1998 på initiativ av Uppsala Naturskyddsförening.
– Jag ägde en bil i ett år förut, och det var så mycket jobb. Det tog väldigt mycket tid. Jag som har två småbarn hinner inte med sånt.
Bilpoolen drivs som ett kooperativ, där de cirka 80 medlemmarna hjälper till med olika sysslor. Man kan till exempel välja på att vara bilfadder och sköta om en bil en gång i månaden, eller att sitta med i styrelsen och ta hand om ekonomiska frågor. Målgruppen är stadsbor och småföretag, eftersom alla bilar står parkerade på olika delar ganska centralt staden. Det är personer som Anders själv, som inte åker bil så ofta
– Jag har funderat på varför inte fler är med i bilpooler. Jag tror att det handlar om vana. Jag har tittat på min gata och sett att många bilar bara står där utan att användas. De används bara när ägarna ska åka till sina sommarstugor. Resten av året står bilarna bara där och drar pengar, säger Anders Holm.
Den nya tekniken gör det enkelt att låna bilar på det här sättet. När bilpoolen startades var det ganska omständigt att låna bilarna och betala.
– Nu är det är enkelt att boka. Det är ungefär som att gå på bio, där man bokar film, tid och plats. Man bokar en bil, och skriver till exempel in att man ska ha den i 10 timmar. Sedan får man besked på en gång. När man är vid bilen öppnar man den antingen med sitt UL-kort eller genom att svara på ett sms med en kod.
En annan del av delningsekonomin är så kallad ”crowdfunding”, eller gräsrotsfinansiering. Har du en idé till ett projekt kan du sätta upp ett mål, till exempel 70 000 kronor, och motivera privatpersoner att sätta in valfri summa till projektet. Det gjorde Natalie Tell. Hon har producerat fotoboken "We are freckled" tillsammans med fotografen Jonas Carmhagen och formgivaren Niclas Gozzi. Boken är fylld med vackra bilder på personer med fräknar. Mycket var redan klart, men de bestämde sig ändå för att göra en insamling på kickstarter.com. De behövde pengar till formgivning, tryck, marknadsföring och distribution. Under 21 dagar lyckades de sedan samla in 71 620 kronor från 107 personer. Men det var inte lätt.
– Insamlingen innebar ganska mycket pr-jobb. Det var jag inte beredd på. Det var det svåraste med hela projektet. Jag hade aldrig skrivit säljande texter förut. För mig var det svårt att veta hur man skulle skriva för att det inte skulle låta fånigt. Sedan handlade det om att försöka synas på olika sociala plattformar. Man behövde locka lite genom att lägga ut några bilder från boken, men samtidigt inte för mycket. Det var en balansgång, säger Natalie Tell.
För att synas så mycket som möjligt startade de en hemsida, en facebooksida och ett instagramkonto. De lockade även med belöningar, "rewards", för de som satte in pengar. Gav man några hundralappar fick man ett signerat ex av boken, och satte man in 50 kronor fick man ett vykort.
– Jag tror att folk ville bidra för att de tyckte att det var en rolig grej, och att det ville vara delaktiga i framställningen av en produkt. Sedan lyckades vi väl förmedla att det skulle bli en fin bok. Dessutom får de välja hur mycket de vill bidra med, säger Natalie Tell.
Tror du att fler och fler kommer att använda sig av crowdfunding?
– Ja, absolut. Det finns så mycket bra idéer hos människor. Det här är ett bra sätt att få igång projekt som aldrig hade blivit av annars. Speciellt nu när man kan få hjälp av sociala medier. Det ligger i tiden.
I Maria Erikssons kök är diskbänken torkad och handdukarna hänger prydligt på rad.
– Jag måste släppa kontrollen. Folk kommer att lägga mina saker i fel lådor. Det är sånt som händer. Jag gillar att bestämma över mig själv, men jag vill bli bättre på att göra saker tillsammans med andra.
Det Maria Eriksson mest ser fram mot det här året är att träffa nya människor. Hon mådde bra när hon hyrde in sig hos olika personer i södra Frankrike i somras. En hyresvärd ställde sig och stekte grodlår och visade henne runt i regionen, och en annan erbjöd sig att låna ut sin kajak och att skjutsa till olika utflyktsmål. Hon umgicks mycket med de hon bodde hos, vilket gjorde att hon aldrig kände sig ensam.
– Jag åkte tillbaka för att många var så trevliga. Jag skulle gärna se mer av det här i Uppsala. Jag tror att shared economy gör att folk blir mer sociala och hjälpsamma. Det är ett bra sätt för folk från hela världen att träffas. Särskilt i Sverige, där många är dåliga på att ha kontakt med varandra. Vi svenskar gillar ny teknik, så konceptet borde passa oss eftersom man ofta använder appar till de olika tjänsterna.
I sin annons på Airbnb har Maria skrivit att hon gärna visar runt sina hyresgäster i staden. Där står också att hon tar ett glas vin eller en kopp te med sina gäster. Gästvänligheten hon fick uppleva i Frankrike vill hon verkligen sprida vidare, verkar det som.