På söndagsförmiddagen var Uppsala domkyrka fylld till bredden då närmare 2000 personer hade samlats för att se Mikael Mogren och Johan Dalman vigas till biskopar i Västerås respektive Strängnäs stift. Bland besökarna fanns kungaparet, flera utländska gäster och Svenska kyrkans biskopar.
Efter en högtidlig procession höll ärkebiskop Antje Jackelén sitt vigningstal för de blivande biskoparna, ett tal som till stor del kretsade runt den pågående flyktingkatastrofen. Hon uppmanade biskoparna att ta vara på det ökande förtroendet för kyrkan som krisen fört med sig.
– Johan och Mikael, ni blir biskopar i en tid då sekulariseringens vågor bryts mot de eviga frågornas strand, sa hon.
När de nyblivna biskoparna iklätts korset, kåpan och mitran och mottagit kräklan – eller biskopsstaven – och fullmakten från ärkebiskopen reser sig hela kyrkan i en stående ovation.
Efter gudstjänsten samlas de synbart rörda biskoparna utanför kyrkan för att ta emot besökarnas gratulationer.
– Det är omvälvande, det känns i hela kroppen. Jag upplever att det är Guds väg för mitt liv, säger den tidigare Uppsalaprästen Mikael Mogren som dessutom firar sin födelsedag just denna dag.
– Titta vad tuff den är, säger han när han böjer sig och visar upp sin kräkla för två nyfikna barn som betraktat honom. Just barn och ungdomar är ett av de områden som Mikael Mogren brinner extra mycket för, och Västerås stifts starka ungdomsprofil lockar honom, berättar han.
Även Johan Dalman beskriver upplevelsen som en otroligt stark känsla, och det första han tänker ta sig för är att be.
– Jag ser kräklan som en stafettpinne som jag har tagit över. Och jag gör det med entusiasm, glädje och engagemang, säger han.
När en äldre man kommer fram och ber om en autograf blir Johan Dalman en aning förvånad.
– En sådan här har jag aldrig skrivit förut, säger han och skrattar.