Kaninfarmare drabbade av stöld

Per och Lisa Runberg utanför Alunda blev av med 18 kaniner när djurrättsaktivister nyligen gjorde en nattlig räd.

Foto: Michaela Hasanovic

Östhammar2014-10-14 07:00

Händelsen utanför Saringe, söder om Alunda, inträffade i början av oktober. Aktivisterna kom med bil som de ställde i närheten av gården. I skydd av mörkret öppnade de burarna och tog med sig 18 av de 68 kaniner som fanns på gården.

– Vi märkte inget förrän nästa dag när vi gick ut för att mata dem, säger Per Runberg som blev förtvivlad när det gick upp för honom vad som hänt.

– Aktivisterna har skrutit om det på nätet och lagt upp bilder på ett par av våra kaniner. Det känns förjävligt, naturligtvis. Många tror att sådana här aktivistgrupper bara ger sig på personer som missköter sina djur, men så är det inte.

Per Runberg berättar att han och hustrun började med kaninuppfödning för ett antal år sedan för att få tillgång till närproducerat kött från djur som haft det bra i livet.

– Många glömmer att främsta anledningen till att folk börjar med produktionsdjur är för att man tycker om att ha djur. Det är väldigt ovanligt att man har djur för att man tycker om att plåga dem.

Paret har även sålt kaniner för slakt på Vreta kaningård utanför Enköping för att försöka få en del inkomster, men det har varit svårt eftersom det är krångliga regler och långt till slakteriet, säger Per Runberg. Något som bekymrar honom är att aktivisterna fick med sig två kaniner som stod under medicinsk behandling.

– De kommer att dö när de inte får den medicin de behöver.

Aktivisterna har gått ut med en kommuniké efter aktionen i Alunda. ”Kaninerna dödas genom klubbning. För de tjugo individer som räddades väntar nu ett liv av hopp istället för en plågsam avslutning under klubbans skugga” står bland annat. Men förutom att det står fel antal kaniner stämmer det inte att kaninerna klubbas vid slakt. Det säger Gösta Jonsson på Vreta kaningård. Han har varit i blåsväder tidigare för sina slaktmetoder och dömdes till böter år 2006 för att ha använt sig av klubbning vid slakt, men sedan dess har han använt så kallad slaktmask med bultpistol - förutom vid nödslakt.

Klubbning handlar om att kaninen får ett slag i huvudet och sedan tappas på blod. Det är förbjudet vid kommersiell kaninslakt utom i nödfall, vilket Gösta Jonsson beklagar. Han menar att man måste vara oerhört skicklig med slaktmask för att inte vålla enstaka kaniner lidande.

– Träffytan på hjärnan är bara fyra millimeter och det finns skillnader mellan hane och hona och även mellan olika raser. Vid klubbning har du en träffyta på 1,5 centimeter. Jag har i 15 år försöka få Jordbruksverket att ta bort förbudet, men tyvärr har jag inte lyckats så bra, säger Gösta Jonsson.

Lotta Nordensten vid Jordbruksverket känner till Gösta Jonsson. Hon påpekar att det finns flera tillåtna metoder om man har problem med slaktmask.

– Inte någonstans i Europa är klubbning tillåtet vid kommersiell kaninslakt.

Varför finns olika regler?

– Om du använder klubbning för privat konsumtion i hemmet är det bara du själv och din omedelbara familj som får äta kaninköttet. Du får inte ge bort köttet eller ens bjuda andra gäster. Då är sannolikheten för att du slaktar många kaniner inte stor, vilket betyder att du har kraft i armen för det rejäla slag som ska till för att kaninen omedelbart ska tappa medvetandet. Om det skulle ske kommersiellt är risken stor att du slinter eller hamnar fel för att du är trött i armen.

Kaninfarmaren Per Runberg har fullt förtroende för Vreta kaningård. Men familjen håller på att trappa ner och ska inte skicka fler kaniner till slakteriet.

– Det här är inget du tjänar pengar på, men det är en jäkla massa jobb, säger Per Runberg.

En del av kaninerna har familjen Runberg tänkt ha kvar som sällskapsdjur, andra ska slaktas för husbehov och vissa kommer att användas av hobbyuppfödare som avelsdjur. Per Runberg har polisanmält stölden av de 18 kaninerna och ifrågasätter aktivisternas metoder.

– Om man attackerar djurproducenter som sköter om sina djur får kunderna i stället köpa kött från mindre seriösa producenter. Då har det ju motsatt effekt. Sedan påstår aktivisterna att de här djuren har blivit omplacerade i kärleksfulla hem. Det vanligaste är att de bara åker någon kilometer innan de släpper ut djuren i skogen.

UNT har förgäves sökt företrädare för aktionsgruppen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!