– Alla tycker att Tierp är tråkigt men jag tycker att det är skönt med lugn och ro, säger han.
Svenska och irakiska flaggan pryder väggarna i Ranie Nazars tvårummare i centrala Tierp. Snart tänker han köpa en större svensk flagga, och plocka ner den irakiska som han tycker att påminner honom för mycket om presidenten och diktatorn Saddam Hussein.
Annars är inredningen ganska sparsmakad, en typisk ungkarlslya. Det som däremot skiljer den från många svenska 20-åringars hem är de kristna ikonerna på väggarna. Ranie Nazar har hängt upp flera bilder av Jesus och jungfru Maria.
– Det är så konstigt, när jag frågar mina svenska grannar och bekanta om de tror på Gud eller Jesus så säger alla ”nej nej!”, men varför har ni så många kyrkor här då? undrar Ranie Nazar.
Han har besökt kyrkor i Tierp och Uppsala endast ett fåtal gånger under de snart fyra år han bott i Sverige, det är för svårt att förstå predikan och psalmerna på svenska. I stället tittar han på videoklipp från irakiska mässor på Youtube. Internet är på många sätt viktigt för Ranie Nazar. Genom Facebook och Skype håller han kontakt med familjen som han inte har sett på över fyra år.
År 2007, 16 år gammal, flydde Ranie Nazar ensam från Bagdad till Turkiet. Han hade tröttnat på bomberna som fallit utanför familjens hem under flera år.
– Min mamma lät mig inte gå ut på kvällarna och det blev tråkigt att bara sitta inomhus och se på tv, säger han.
Han låter inte särskilt upprörd när han pratar om kriget utan konstaterar att bombandet blev hans vardag.
– Visst var det hemskt när släktingar skadades och grannhuset rasade till grunden, men jag var aldrig rädd för mitt eget liv. Jag är inte rädd för att dö, säger Ranie Nazar.
Efter ett år i Turkiet tog han sig vidare till Sverige och hamnade på flyktingboendet Bergis i Tierp, där bodde han i åtta månader.
– I början mådde jag inte så bra, jag ringde till mina föräldrar och grät och sade att jag ville komma hem, minns Ranie Nazar.
Men föräldrarna hade lagt för mycket pengar på hans Sverigeresa för att låta honom komma tillbaka. Det tillfälliga pass som ordnades åt honom vid flykten såldes sedan vidare, så Ranie Nazar måste hur som helst bo ytterligare två år i Sverige innan han kan få ett pass. Han hoppas att han vid det laget ska ha sparat ihop pengar till en USA-resa. Något år efter hans flykt flyttade nämligen resten av familjen till Michigan.
Visst kände sig Ranie Nazar lite besviken på att de åkte utan honom, men han har inga planer på att flytta efter.
– Jag har ingenting där. Jag trivs med lugnet i Tierp och kommunen är tillmötesgående och hjälpsam.
Ranie Nazars kompisar tycker att han är lite konstig som inte vill flytta från ”tråkiga Tierp” till Stockholm, Göteborg eller Malmö.
– Men kanske flyttar jag till Uppsala och startar en kemtvätt. ”Kanske” har blivit mitt favoritord, svenskarna säger kanske hela tiden, skrattar han.
I Irak ägde hans pappa två kemtvättar som Ranie Nazar arbetade på. Under USA:s invasion valde han och hans farbror att arbeta för den amerikanska militären genom att tvätta deras uniformer.
– Våra släktingar tyckte inte att det var okej och bad oss sluta, men vi behövde pengarna.
Förutom ett jobb önskar sig Ranie Nazar nu mest av allt en flickvän. I Irak hade det inte varit okej för honom att flytta ihop med någon han inte var gift med. Nu tycker han inte att det är så viktigt.
– Och om tjejen är från Sverige eller något annat land spelar ingen roll, hur som helst mår man bättre av att vara tillsammans i stället för ensam, säger han.