– Det gäller att hoppa från hög höjd och omsätta energin i fallet till hastighet, säger Stefan Burström från Stockholms fallskärmshopparklubb och chefinstruktör ute vid Gryttjom.
Flera hoppare tränar på tekniken. De susar fram horisontellt över gräset i50 meter långa svepningar. Nu byggs också en vattendamm, för egentligen ingår det i den här tävlingsgrenen att hopparen ska släpa en fot i en vattendamm. Dammen kallas ”swoop pond” och har inget använt namn på svenska. Men det hörs på namnet att hopparen ska svepa över en damm. Grenen heter ”canopy piloting” och har heller inget bra namn på svenska. Den är en flera huvudgrenar inom fallskärmshopparsporten.
De andra är formationshoppning och friflygning med volter och dylikt samt precisionslandning och så kallad kalottformationshoppning med fallskärmarna utvecklade. En femte huvudgren är alltså ”canopy piloting”, en svår gren.
– Det krävs fyra-fem års erfarenhet och tusen hopp innan man kan ge sig på det här, säger Stefan Burström.
En missbedömning av fart och höjd och hopparen riskerar att svepa ändå ned i backen. Och det hårt, för det gäller att högfartslanda. Hopparen sätter fart genom att svänga med sin fallskärm. Då accelererar man nedåt och den farten gäller det att ta med sig i ett horisontellt svep över marken.
– Vi bygger en ”swoop pond” därför att det är säkrare, men också för att det är ett tävlingsmomentet att svepa med en fot i vatten, säger Stefan Burström.
Han har själv hållit på med grenen i 13 säsonger och är en av de bästa i landet. ”Canopy piloting” har också en serie undergrenar som hopparna bedöms i. Ytan på dammen är 80 gånger 25 meter, något större än minimimåttet för en tävlingsdamm. Till den nordiska mästerskapstävlingen 14-16 september hoppas klubben att dammen ska vara klar för en invigningstävling, ett SM i ”canopy piloting”. Nu gäller det bara att fylla dammen med vatten – 1 400 kubikmeter. Det finns viss brunnskapacitet i närheten, men ibland är det också bra med regniga somrar.