Det som för snart ett sekel sedan var personaltrapphus i KFUM-borgen har i dag förvandlats till en fyrarummare i tre plan med utsikt mot Fyrisån. Och dessutom blivit något av ett musikerkollektiv.
– Japp, här höll folk till som inte var fina nog. Och nu är vi här! skrattar Peter Boivie när han öppnar dörren.
Som en av medlemmarna i Uppsalagruppen Vibafemba sitter han här och skriver manus och musik till gruppens shower. Han jobbar också som reklamröst och har läst in ett hundratal radioreklamer i studion på övervåningen.
– Vad jag gjort? Tja, till exempel den där Tierpsreklamen. Ni vet, Tierp – för oss som hellre trivs med livet.
I samma studio har för övrigt såväl E-type som Roger Pontare och Papa Dee spelat in album. Vibafemba sitter på hyreskontraktet, men hyr ut rum till Roger Tallroth som är gitarrist i folkmusikgruppen Väsen, och till studioteknikern Martin Igelström som gör allt från att lägga ljud vid skivinspelningar till att mixa musik åt filmer. Musiken till Colin Nutleys alla filmer har mixats fram i det vitmålade kontrollrummet.
– Fin lokal i fint hus mitt i centrum. Kan inte bli bättre, konstaterar Martin Igelström där han sitter bakom sitt mixerbord.
Att jobba nära folk i samma bransch är perfekt tycker Peter Boivie.
– När man sitter och skriver musik och kör fast är det bara att ropa så kommer någon och hjälper till, säger han.
Halva KFUM-borgen består av hyresrätter. Den andra halvan av huset hyrs ut till företag och kulturverksamhet. Mest känt är huset för Alfvénsalen på översta våningen. Orphei Drängars konsertsal, med plats för 200 åhörare, var fram till Konserhusets invigning stans mest använda konsertlokal. För snart tjugo år sedan hördes gnisslet av jympaskor där uppifrån. Men inför OD:s inflyttning i huset i mitten av 1990-talet revs spånplattorna på väggarna ner, gummigolvet slets ut och det som för en period varit sporthall restaurerades till en vacker sal igen.
Strax efter renoveringen flyttade också arkitektfirman Arcum in i lokalerna på samma våningsplan som Vibafemba. Bakom den vackra trädörren skäller borderterriern Russin när vi knackar på, och firmans tre arkitekter har precis tagit en glasspaus i fikarummet som bjussar på utsikt över Domkyrkan genom det välvda, spröjsade fönstret.
– När KFUM hade huset var det här rummet deras kök, och i det stora rummet där vi jobbar hade de matsal, berättar Lennart Persson.
De gissar att deras yrke gör dem extra känsliga för vilken miljö de sitter i. Annika Nurmi säger att hon ofta tänker på hur bra hon trivs här.
– Jag bor i Svartbäcken och går längs ån till jobbet. Och sedan får jag sätta mig i de här vackra lokalerna och jobba – vilken förmån va?