Ledare: Integritet på undantag

Fram till nu har regeringens sätt att förhålla sig till frågor som rör den personliga integriteten i bästa fall kunnat beskrivas som nonchalant. Både FRA- och Ipredlag har trummats igen­om trots motstånd i de egna leden.De högljudda protesterna har avfärdats. Demonstranterna skrek högt, men de var aldrig särskilt många och deras stöd aldrig särskilt stort, så verkar analysen ha varit.

Lagom till att valrörelsen så sakta tuffar i gång verkar regeringen ha insett vilken felbedömning man gjort. Det var visst inte bara en liten klick marginalväljare i universitets- och storstäderna som brydde sig om den personliga integriteten.

Man kan tycka att Piratpartiets skrällresultat i EU-valet borde ha varit väckarklocka, men det är först efter Miljöpartiets kraftigt ökade väljarstöd som Allianspartierna har tänkt om. Maria Wetterstrand och Peter Eriksson företräder ju i de här frågorna en helt annan linje en regeringen - och skördar framgångar därefter. Och nu är det dags för motoffensiv.

Det är inte så lite eftertankens kranka blekhet över de integritetsreformer som regeringen nu lanserar. För all del, självklart är det positivt om det blir lättare att få skadestånd av staten om ens personliga integritet kränks. Samma sak om de tuffare registerreglerna som också föreslås.

Men var fanns omtanken om den personliga integriteten första gången FRA-lagen var uppe för behandling, eller när Ipredlagen klubbades av riksdagen? Det är så dags nu att börja bry sig om de här frågorna - när det visar sig vara en av orsakerna till Miljöpartiets framgångar. Och vilken trovärdighet har Alliansen när de personer som är satta att arbeta fram de nya förslagen är samma människor som har stått på barrikaderna för en ständigt minskande privat sfär?

Alliansens resonemang känns minst sagt bakvänt. Antingen är den personliga integriteten viktig och då avstår man från integritetskränkande lagstiftning. Eller så är den mindre viktig, och då är det fritt fram för övervakning i kabel, datalagring och en ohederlig jakt på fildelare.

Regeringens trovärdighet i integritetsfrågor har fått sig en rejäl knäck under mandatperioden. En del kritik har varit överdriven, så blev till exempel inte FRA-lagstiftningen så illa som den hade kunnat bli, men helhetsintrycket är fortfarande nedslående. Den bilden går inte att ändra i en handvändning, särskilt inte som de integritetsvärnande förslag som nu läggs fram mest handlar om att mildra den lagstiftning som redan klubbats igenom. Intrycket av en nonchalant regering består trots nya förslag och ett förändrat tonläge.

Alliansen kan tala sig blå om vikten av personlig integritet. Man kan stapla symboliska åtgärder på hög. Så länge det inte följs av förslag som visar att man tar medborgarnas oro och missnöje på allvar, på riktigt, kommer det inte att bli en vinnarfråga i höstens val.