Det anser Erik Lakomaa, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm. Avtalet innehåller flera delar, och det är inte begränsningar av tullar och handelshinder som gör att förhandlingarna tar tid.
- Hade det bara handlat om frihandel hade avtalet sannolikt redan gått igenom. Det är de internet och upphovsrättsrelaterade delarna och vissa tvistelösningsmekanismer som är stötestenarna. Upphovsrättsindustrin och stora bolag vägrar släppa dem, säger Erik Lakomaa.
Tvistelösningsmekanismen, ISDS (Investor-State Dispute Settlements) innebär en rätt för företag att stämma regeringar för uteblivna vinster om ett land har lagar som hindrar ett företag från att sälja sina produkter där. Tvisten ska lösas av en skiljenämnd och dess beslut ska enligt vad som läckt ut om förslaget inte gå att överklaga.
- Det är kanske förståeligt om regeringar inte vill gå med på att företagsjusrister ska kunna sätta sig till doms över demokratiskt fattade beslut, exempelvis miljökrav. Det är också en mekanism som bara stora bolag kan utnyttja, och det blir skattebetalarna som får betala om regeringen fälls.
Den andra delen, om internet och upphovsrätter, är det i stor utsträckning upphovsrätts- och filmbolag som lobbar för, och Erik Lakomaa beskriver det som en variant av ACTA (Anti-Counterfeiting Trade Agreement)-avtalet.
- ACTA hade inte stöd i EU-parlamentet, och att lägga in det som en oavvislig del av ett avtal gör det svårt att komma vidare i förhandlingarna.