I veckan som gick presenterade både Moderaterna (DN 23/4) och Folkpartiet (DI 23/4) delar av sina kommande vårbudgetmotioner. Folkpartiet gör det med ett klart och tydligt budskap, att reformera lagen om anställningsskydd (las), medan Moderaterna väljer en försiktigare strategi i sina första helt egna förslag på över tio år, att skruva lite på den så viktiga arbetslinjen.
Jan Björklund och Erik Ullenhag inleder med att berätta om hur väl alliansen lyckats hålla arbetslösheten stången under åtta år vid makten, och skriver att detta nu hotas av regeringens skattehöjningar. FP:s motmedel är bland annat en reformerad arbetsmarknad med flexiblare anställningsskydd och en obligatorisk a-kassa, just två punkter man inte lyckats genomföra i regeringsställning eftersom Moderaterna motsatt sig förslagen. Folkpartiet säger sig nu vilja genomdriva förändringen av las i opposition, vilket kan ses som en uppmaning till den nya M-ledningen att visa sina kort i frågan.
Utbyggda lärlingsanställningar (även efter gymnasietiden) är en Folkpartifråga som kan utvecklas i opposition när regeringen trevar bland traineejobb och ungdomsgaranti, ett sätt att angripa de höga ingångslönerna utan att få facken att sparka bakut.
Moderaterna visar inga tecken på förnyelse i sitt budgetutspel. Man vandrar tryggt vidare i Borgs och Reinfeldts upptrampade spår som visserligen varit framgångsrikt, att alla ska jobba lite mer och att det ska bli lite lättare att starta företag. Huvudnumret, i alla fall räknat i pengar, är att man vill att även 64-åringar ska få den skattelättnad som man nu får från 65-årsdagen. Reformerad arbetsmarknad nämns men (tyvärr för FP) handlar det om justerade gränser och nivåer för studiemedel.
Vårbudgeten kan vara ovana att stå på egna ben eller en mjukstart efter en turbulent vinter i inrikespolitiken. Men då blir den också en missad chans att visa att det finns alternativ till den historiskt svaga regeringen.