Det är ännu lite för tidigt att slå fast att den nya grekiska regeringen är komplett ansvarslös. Det är bara väldigt mycket som tyder på det. Att man på torsdagen, med några timmars varsel, meddelade att man ska betala IMF-lånet som löpte ut samma dag sköt på den slutliga domen ännu en tid. Möjligen på bekostnad av att statliga löner och pensioner inte kan betalas. Vi får väl se hur det går med den saken, tycks man tänka i regeringskansliet i Aten.
Vänsterpopulistiska Syriza vann alltså en storseger i nyvalet 25 januari och fick nästan egen majoritet i parlamentet. Man hade lovat tuffa tag mot långivarna i norr (EU, IMF och ECB) liksom mot rika greker som smitit undan sina förpliktelser. Nu skulle den vanliga greken få se att det var slut på plågorna, som nedskärningar och indragna förmåner för offentliganställda.
Några månader senare vet vi att de ”tuffa tagen” mot långivarna inte är en framkomlig väg. Visserligen återstår några veckor av förhandlingar för om Grekland ska beviljas nya nödlån, men premiärminister Alexis Tsipras och finansminister Yanis Varoufakis har hittills åkt till Bryssel och Frankfurt med en kaxig attityd och kommit hem molokna och tystlåtna. EU och IMF kräver reformer och budgetkontroll i utbyte mot nya lån, det är ett absolut villkor.
Kanske finns det ett alternativt sätt att få in pengar, så att man kan slippa alla krav och ändå tillfredsställa väljarna i Grekland? Syrizaregeringen sålde av lyxbilar som använts av den förra regeringen, en symbolhandling som säkert gav några miljoner till statskassan. Sedan var det slut på idéer ända tills dess att vice finansminister Dimitris Mardas tog till orda i början av veckan. 278,7 miljarder euro, sade han, borde Grekland få av Tyskland som krigsskadestånd efter ockupationen under andra världskriget.
Förbundskansler Angela Merkel svarade inte med att kräva tillbaka allt bistånd Grekland fått av Tyskland, direkt och indirekt genom EU och Nato. Hon konstaterade bara att frågan om krigsskadestånd är utagerad sedan länge. Den nuvarande grekiska regeringen är inte den första som tar upp frågan om krigsskadestånd, men tidpunkten gör att det kan förmodas handla om ekonomi snarare än om kriget.
Samtidigt som Tsipras bedriver sin lågintensiva krigföring med EU reser han till Moskva för ett möte på tu man hand med Vladimir Putin. Med sig tillbaka har han löften om ”mer samarbete”, men ingenting konkret om några ryska lån till Grekland. Kanske mer genom Putins försorg då den ryska presidenten är en betydligt mer slipad politisk taktiker än Alexis Tsipras, nykomling i storpolitiken.
Varje möte i eurozonen (24/4 nästa gång) för premiärministern närmare den punkt då han måste säga att han fört väljarna bakom ljuset och att han nu är beredd att ta sitt ansvar. Gör han inte det är han komplett ansvarslös.