Den 3 december meddelade statsminister Stefan Löfven (S) sitt historiska beslut att han avsåg att utlysa extraval i Sverige 22 mars 2015, det vill säga i dag. Anledningen till att vi nu ändå inte går till valurnorna är som bekant att regeringen och alliansen bara dagar innan extravalet skulle vara ett faktum, 27 december, kallade till presskonferens och tillkännagav Decemberöverenskommelsen.
Nu framstår talet om extraval endast som ett bloss i decembermörkret. Och det gör, kanske mer anmärkningsvärt, också den blocköverskridande överenskommelsen. Den diskuterades till en början flitigt inom Moderaterna, men så snart Anna Kinberg Batra valts till partiledare vid extrastämman tystnade missnöjet i M. En repetition i korthet: Decemberöverenskommelsen innebär att statsbudgeten ska röstas igenom i sin helhet, utbrytningar av politikområden ska inte tillåtas. En minoritetsregering måste kunna få igenom sin budget och om det finns en risk för att förslaget faller avstår övriga partier från att delta i omröstningen. Överenskommelsen gäller fram till 2022.
Om en månad kommer denna ordning att utsättas för sin första egentliga prövning när regeringen lägger fram vårpropositionen, i trygg vetskap om att riksdagen inte har invändningar. Något som skulle kunna få alliansledamöternas blod att koka är om saker som normalt inte tillhör statsbudgeten bakas in där.
En annan fråga är vilket inflytande Vänsterpartiet får? När minoritetsregeringen ändå ska tillåtas regera på sin budget är detta stöd formellt inte nödvändigt, men om inflytandet från vänster nu ökar eller minskar är fortfarande en öppen fråga. Sannolikt kommer regeringen att se till att vårda överenskommelsen som är tänkt att hålla för 14 statsbudgetar till efter denna. Och Alliansen har skäl att göra detsamma då de fyra partierna nu måste forma sin egen politik.
Hur hade det då gått i ett extraval? Svårt att säga, men risken för en april- eller majöverenskommelse hade varit överhängande.