Tillfälliga uppehållstillstånd i tre år för nyanlända och snabbehandling av asylärenden från så kallade säkra länder (med stor andel avslag) är åtgärder som kommer att minska kostnaderna för Sverige samtidigt som asylrätten värnas, anser Hägglund.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. ”Ett genombrott för oss”, sade Sverigedemokraternas vikarierande partiledare Mattias Karlsson, och förutspådde ett samarbete om framtida budgetar och statsministerval om KD får med sig den övriga alliansen. Han var noga med att påpeka att Göran Hägglunds utspel inte alls stämmer med SD:s invandringspolitik, men att han ser det som ”ett första steg” i den riktningen.
Just det alla varnat för, med andra ord. Att SD-politiken skulle normaliseras genom att andra partier anpassar sig och börjar tala både mer och på ett annat sätt om invandringen. Det som skett i Danmark och i en rad andra länder.
Men det beror ju alldeles på hur man pratar. Migration och integration är inte samma sak. Integrationen måste ständigt diskuteras, att inte invandrades kompetens tillvaratas och att det tar i genomsnitt sju år att få ett arbete. Det gör också Hägglund när han föreslår sänkta trösklar för jobb genom ett nytt etableringsavdrag, den nyanlända får tjäna upp till 100 000 kronor per år utan att betala skatt. Förslag om lägre trösklar och fler vägar in på arbetsmarknaden är alltid värda att tänka på.
Rätten till asyl kan man däremot inte diskutera eftersom Sverige anslutit sig till de internationella avtalen. Inte heller kan man klumpa ihop alla och tala om volymer eftersom asylrätten är och förblir individuell. Hägglund rör sig i dessa tassemarker med de tillfälliga uppehållstillstånden, med önskan om en jämnare fördelning inom EU och med talet om säkra länder. Säkra för vem? Asylrätten är alltså individuell och ska prövas rättssäkert fall för fall.
Kristdemokraterna har legat under fyra procent i de senaste opinionsmätningarna och partiets framtid står på spel i extravalet. Partiledaren försöker nu genomföra tricket att inte gå SD till mötes (”vi värnar asylrätten”) samtidigt som man närmar sig lite grann. Att ”lyssna till människors oro” för ”kraftigt ökad invandring”, som han skriver, kan inte ses som annat än försök att locka SD-väljare.
Med Reinfeldt som statsminister kunde vi vara säkra på att Sverige var öppet och att invandring var något som bygger vårt framtida välstånd snarare än en betungande kostnad. Det är bara att hoppas att Anna Kinberg Batra och de övriga partiledarna i alliansen nu håller fast vid öppna hjärtans politik och inte lyssnar på sin KD-lillebror som desperat söker uppmärksamhet.