Eva Brylla växte upp i Boden och började sin akademiska utbildning i Uppsala 1964, där hon kom att inrikta sig på nordiska språk. 1987 disputerade hon på en avhandling om ortnamnsböjning i fornsvenskan men kom sedan främst att ägna sig åt personnamnsforskning, där hon intog en ledande position nationellt och internationellt.
Hon började sin bana 1966 som extra medarbetare vid dåvarande Ortnamnsarkivet i Uppsala, numera Namnarkivet i Uppsala inom Institutet för språk och folkminnen. 1974 tillträdde hon en tjänst som amanuens, 1990–2009 var hon arkivets chef, och hon vikarierade en tid även som institutets generaldirektör. Som chef var Eva oerhört omtyckt. Hon ledde verksamheten med forskningens bästa som ledstjärna, med fast hand men prestigelöst och med stor omsorg om medarbetarna.
Eva deltog som expert och representant för institutet i den parlamentariska utredningen om förslag till ny lag om personnamn, som presenterades 2013, och medverkade till att utredningsförslaget lyfter fram vikten av fackkunskap inom personnamnsvården. Hon var institutets representant i den kommitté som nu ansvarar för almanackans namnlängd och under flera år personnamnsexpert vid Patent- och registreringsverket vad gäller antagande av nya efternamn. Press, radio och TV anlitade henne ofta för att kommentera förnamnstrender och svenskarnas förkärlek för att byta efternamn. Hon publicerade flera populära böcker om personnamn, bl.a. ett lexikon över förnamn i Sverige, och var ända till sin bortgång redaktör för personnamnstidskriften Studia anthroponymica Scandinavica.
Eva kännetecknades av ansvarstagande, humor, förmåga att lösa problem, rakhet och konsekvens i beslutsfattandet och av en enastående organisationsförmåga och arbetskapacitet.
Med stor värme och tacksamhet kommer vi att minnas Eva Brylla som vän, chef, kollega och framstående namnforskare.