"Sjuttiosjutton, sjuttioarton, sjuttionitton…" Liksom Pippi har jag inte längre koll på räknandet. Kvitton i mängder täcker köksbordet framför mig. Jag plockar upp några på måfå. En taxiresa från flygplatsen kostade 130 kronor och restaurangbesöken den där helgen gick på 970 spänn exklusive dricks. Och se där. Att flygresan kostade så mycket. Det hade jag glömt.
Jag slänger tillbaka kvittona på bordet. Det är ingen idé. Jag slutade räkna när jag insåg att sommarens bröllop, svensexor och allt där runt omkring kostat mig minst en månadslön.
Missförstå mig rätt. Det har varit ett par riktiga fina tillställningar när mina vänner har gift sig. Det har bjudits på god mat, en hel del att dricka och en och annan tår.
Men med snåländskt, förlåt, småländskt blod i ådrorna går det liksom inte att bortse från slutnotan för kalaset. Alltså min nota.
Jag läste någonstans att snittkostnaden för ett bröllop brukar landa på runt 100 000 kronor. Galet dyrt om du frågar mig, med tanke på att det rör sig om en enda dag i ens liv. Men okej. Vissa vill ha det så, vissa vill faktiskt lägga alla sina besparingar på den där enda dagen. Men har någon frågat om jag vill lägga drygt en femtedel av den där summan på samma dag?
Nej, i dag förväntar man sig inte bara att bröllopet ska kosta skjortan. Även vi gäster ska leva på ärtsoppa och vatten veckorna innan för att ha råd med att delta i festligheterna. För det är ju inte att alternativ att inte gå när ens bästa vän ska gifta sig.
Min bror var med om något liknande för några år sedan. Först svensexa i ett kallt och inrökt tiomannatält mitt ute i ingenstans, för att sedan resa drygt 100 mil över en helg för själva bröllopet. Ett par dagar efter hemkomsten plingade det till i mejlboxen. Det var svensexefixaren som ville ha 4 500 kronor för den kalla natten mitt ute i ingenstans.
Jag plockar upp ett nytt kvitto. Hotellnatten landade visst på 1 500 kronor.
"Sjuttiotjugo, sjuttiotjugoen…"