Lediga och utan förpliktelser att arbeta. Precis som det ska vara. Åtminstone på sommaren, men knappast hela året.
Det fina med en modern marknadsekonomi är att individen kan upprätthålla en hög levnadsstandard och att välfärdssystem kan bekostas. Som den svenska föräldraförsäkringen och förskolan.
Att utbyggnaden av barnomsorgen är en viktig förklaring till att Sverige tillhör det fåtal länder där kvinnor och män står till arbetsmarknadens förfogande i nästan exakt samma utsträckning, är väl belagt. Därför är det, ur jämställdhetsperspektiv, svårt att tänka sig en bättre struktur än en tillgänglig förskola i kombination med en generös föräldraförsäkring.
Alla är dock inte tillfreds med det svenska systemet. I en debattartikel i Svenska Dagbladet (10/7) förordar journalisten Susanne Nyman Furugård och författaren Christian Sörlie Ekström en barnomsorgspeng. Tanken är att en ersättning motsvarande den samhälleliga kostnaden för ett barn på förskola, 10 328 kronor per månad, ska betalas ut till föräldrarna.
Därmed skulle de vara fria att behålla pengarna och inrätta en hemmafrutillvaro à la 1950-talet för kvinnan i familjen. För skribenterna vet minsann ett och annat om det här med jämställdhet, ”vilket förespråkarna vantolkat som att kvinnor bara är värda något om de gör sådant som män historiskt ägnat sig åt, det vill säga att tjäna pengar”.
Författarna lovar även att återkomma med en ”forskarantologi” med tesen att ”tidig separation, innan tre års ålder, mellan mor och barn allvarligt påverkar psykisk hälsa, hjärnans utveckling och inlärningsförmåga”.
Tack, men nej tack. Marknaden för kvasivetenskaplig biologistisk rappakalja är redan mer än mättad.
Skribenternas förslag är för extremt för att några respektabla politiker skulle få för sig att försöka genomföra det. Men en lightvariant av samma tankegångar har redan kommit till uttryck i Kristdemokraternas vårdnadsbidrag.
Den enda skillnaden är bidragets storlek, och att KD åtminstone inte öppet deklarerar att det är fler hemmafruar som är målet.
När förslag på nya eller nygamla kvinnofällor förs fram hänvisas det så gott som alltid till barnperspektivet. Och visst, att föräldrar tillbringar tid med sina barn är bra och nödvändig. Men föräldraskap handlar om så mycket mer än bara tid i hemmet. Som att förbereda för vuxenlivet i ett samhälle där 1950-talets verklighet inte längre råder, till exempel.
Att vuxna människor i parrelationer ömsesidigt väljer att leva enligt traditionella könsnormer är en sak. Men när dessa normer sedan förs vidare till nästa generation så begränsas barnens möjligheter att få göra sina egna livsval som fria individer. Jämställdhet är att föredra, även ur barnens perspektiv.