Barn puttas, blir vänner, slår sig och leker. Förskolan är en social utmaning för barn och en plats där de kan utveckla sin förmåga till empati. Det är också när de är i tre- till fyraårsåldern som de är som mest utvecklingsbara. Det menar psykologen och familjeterapeuten Margareta Öhman, som också är författare till boken Empati genom lek och språk.
– Jag brukar kalla det empatins guldålder. Det är därför det är så viktigt att förskolor jobbar med empati. När barnen börjar skolan har de ofta hittat en roll och är svårare att påverka.
Trots att empati är något av ett modeord tycker hon att förskolorna gör för lite. En förklaring är ”förskolningen” av förskolan. Det vill säga att förskolan blir allt mer skollik, där man undervisar barnen snarare än lär dem i leken.
– Men empati är inte bara en intellektuell förmåga utan också en känslomässig. Det är något personalen måste fånga upp och prata om mitt i leken.
Det handlar om att uppmärksamma barn som gör bra saker, är bra kompisar och berätta att man som vuxen ser det.
– Då utvecklar barnen en positiv självbild där de ser sig själva som hjälpsamma och som bra kompisar. Tyvärr har vi i Sverige en kultur som fokuserar på det negativa och på när barnen gör fel. Vill man stödja barns empatiska utveckling måste vi ändra på det.
Enligt Margareta Öhman finns det forskning som visar att bara tio procent av personalens kommunikation med barnen är positiv respons på något de gjort. Uppmuntran är ett verktyg, lek ett annat. När barnen leker rollekar går de in i olika roller, intar andra perspektiv och lär sig på så vis att leva sig in andras situation.
– Det är därför jag kallar leken för empatins tambur. Det är vägen till utveckling av den empatiska förmågan. Därför är det viktigt att personalen på förskolan uppmuntrar barnen att leka rollekar.
Det betyder inte att man inte ska säga till. Vi måste också resonera med barnen.
– Fråga den som bet om hon någon gång blivit biten och hur det i så fall kändes. Då kan hon koppla ihop sina känslor med andras och på så vis utveckla sin empati.
Finns det inte en risk att man ställer för stora krav på empati på barnen för tidigt?
– Absolut. Det är ingen mening att börja prata med en ettåring som bitit en kompis. De är inte mogna för det.
Enligt Margareta Öhman finns det ingen skillnad mellan könen när det gäller förmåga till empati. Däremot har vi vuxna andra förväntningar på flickor än på pojkar.
Dessutom beskrivs empati ofta som en kvinnlig egenskap. Det gör att vi ibland inte ser när pojkar gör empatiska handlingar.
– Empati kan vara brysk. Det kan vara att rycka upp en kompis som ramlat ner på vägen, säger Margareta Öhman.