Vi har alla sett dem. De sitter utanför affärerna insvepta i filtar och håller fram en pappmugg som vi ska lägga pengar i. De flesta av oss går förbi utan att lägga i några pengar men med dåligt samvete. Somliga av oss ger pengar till organisationer som vi hoppas ska hjälpa. Men helst vill vi inte se tiggarna.
Problemet har funnits i flera år men inget politiskt parti har velat ta tag i frågan. Nu börjar läget bli akut. Och häromdagen skrev några ledande folkpartister en artikel i Svenska Dagbladet. Rubriken var: "Pengar bör gå till byar i Rumänien". Och naturligtvis är det så. Man löser inte problemet med fattigdomen för rumänska romer genom att ge pengar till en tiggare som står utanför mataffären. Att ge jobb åt dem är inte lätt, flera kan inte ens läsa, än mindre tala engelska eller svenska. Språkkunskaperna inskränker sig till ett "hej". Några säljer tidningar, något som de antagligen tjänar mindre på än att tigga.
Målet för politiken måste, som artikelförfattarna skriver, vara att angripa orsakerna till att människor känner sig tvingade att tigga i rikare länder, alltså själva fattigdomen. Problemet är ju bara att ett långsiktigt program inte får någon effekt på kortare sikt. Tiggarna blir alltså kvar ändå.
De åtgärder som regeringen och vissa kommuner planerar riskerar i stället att göra Sverige ännu mer attraktivt för tiggarna. Inte mindre än 90 miljoner ska satsas på olika insatser. Flera kommuner planerar skolgång för barnen - trots att en EU-migrant bara har rätt stanna i tre månader. Om det här blir verklighet kommer resultatet att bli att tiggarna här blir fler, men också att bli att fler tiggarbarn kommer hit - nu är de trots allt mycket få.
Hur löser man den konflikten? Folkpartiet vill ge hjälp direkt till byarna varifrån människorna kommer. Det är naturligtvis en bra tanke. Likaså förslagen att sända svenska tjänstemän till Rumänien och ta fram en europeisk strategi mot antiziganism. Men räcker det? Och i artikeln ges inga förslag om hur ska man hantera problemet med de tiggare som står utanför affärerna nu.
Hittills har myndigheterna i Rumänien varit ytterst ointresserade av att ens utnyttja de anslag som EU redan givit. Man vill egentligen inte erkänna att romerna är rumänska medborgare fastän de bott i landet i generationer. Om EU vill hjälpa de rumänska romerna går det nog inte att lita på att de rumänska myndigheterna vill hjälpa till. Sannolikt behövs tuffare tag från EU:s och Sveriges sida om någon avgörande förändring ska ske. Kanske ekonomiska påtryckningar på Rumänien?
Andra länder i EU vill stänga sina gränser. Men det skulle strida mot EU:s regler. Att stänga ute EU-medborgare kan inte vara svensk politik.
Så vad ska vi göra som skapar hopp om en bättre framtid i Rumänien och ändå inte stimulerar till ännu fler rumänska tiggare på kortare sikt?