Fram tills för fem år sedan hade han ingen som helst erfarenhet inifrån fotbollen, men trots det har Bälingebon Mats Enquist blivit en av de starkaste rösterna inom svensk fotboll under de senaste åren. Som generalsekreterare för Svensk Elitfotboll (SEF) har han fått i uppdrag av de 32 elitklubbarna i allsvenskan och superettan att driva utvecklingen av den nationella fotbollen på herrsidan, och det är en uppgift han tagit till sig på alla plan. Den 16 januari firade han fem år på posten.

– Inom fotbollen får man räkna i hundår ungefär, så det är 35-årsjubileum nu tror jag. Det är väl slitaget ungefär. Men jag tycker fortfarande att det är jättekul. Det är en otroligt spännande verksamhet och ett väldigt spännande utvecklingsarbete vi håller på med, säger han.

Mats Enquists far P O Enquist är känd som prisbelönt författare, men mindre känt är att han också varit en duktig höjdhoppare. Under uppväxten först på Studentvägen och senare i Graneberg i Uppsala brukade Mats följa med fadern till Studenternas när han tränade, och även för att se Sirius spela fotboll. Där såg han när Sirius gick upp i allsvenskan för första gången 1968, och igen 1972.

– Sedan var det en ganska lång dekisperiod får man väl kalla det, så både jag och alla andra Uppsalabor hade väl nästan gett upp hoppet om att få se fotboll i högsta divisionen igen, säger han.

När Sirius nu 43 år sedan senast återigen ska spela i allsvenskan hoppas Mats Enquist att man är där för att stanna, och vinna Uppsalabornas stöd.

– Det är svårt att ta ifrån dem att de faktiskt tagit sig upp i högsta serien, det är svårt i alla städer. Den reformation man gjort av det gamla Sirius är rätt mäktig. För fotbollen i stort tror jag det är jättebra att ha ett lag i Sveriges fjärde största stad, och det säger jag inte bara för att jag har med mig ett litet Siriushjärta från ungdomen.

SEF bildades redan 1928, men det mandat Mats Enquist fick 2012 handlade inte längre om att bara vara en intresseorganisation, utan också om att driva utvecklingen av svensk fotboll framåt. Målet har varit att stärka klubbarna både sportsligt och ekonomiskt och att göra allsvenskan till Nordens bästa liga.

– Jag tror inte att folk förstår hur svårt det är att förändra 32 självständiga idrottsföreningar som har sin egen kultur, supporterskara och lokala idé. Att försöka samsas om att driva stora förändringsprojekt, värdegrundsarbete och att lösa problem tillsammans. Det kräver ett otroligt arbete.

Mats Enquist har i sin roll dock inte bara jobbat inåt mot klubbarna, utan även tagit en mycket aktiv roll utåt; i samtal med supportrar och i debatter i media.

– Jag noterar att jag är den enda ligachefen i hela Europa som pratar direkt med supporterkollektivet. Jag är helt transparent med både telefonnummer, mail och på Twitter, och får väldigt mycket synpunkter och åsikter. Jag kan säga att jag inte ångrar en minut av det, men de flesta andra ligor skulle inte göra så.

– De första två åren på Twitter tror jag att jag till 99% fick förolämpningar och elaka grejer, men jag svarade precis alla. De senaste tre åren så tror jag att är det en eller två stycken som varit elaka så är det högt räknat.

Tvärtemot den uppiskade stämning och antagonistiska hållning som ofta funnits mellan Svenska Fotbollförbundet och supportrarna har SEF och Enquist ansträngt sig för att nyansera debatten om hett omstridda läktarfenomen som pyroteknik och värna relationen med de engagerade supportrarna.

– Något jag lärde mig väldigt tidigt är att de här kollektiva bestraffningarna och svepande fördömningarna är jävligt korkade. De leder ingen vart. Men den förklaringsmodellen är inte enkel. När jag får sitta i morgonsoffan och prata om det här är det klart att människor tycker att jag är som Bagdad Bob. Problemen ser ju alla, men man måste vara nyanserad för att komma framåt, säger Mats Enquist.

– Att prata med supportrarna har varit en av de mest uppfriskande delarna av jobbet, för det finns otroligt mycket bra i svensk supporterrörelse. Fotbollen är en familj, och supportrarna tillhör den.

När förbund och polis hotat med svepande repressiva åtgärder mot ståplatsläktarna har SEF istället försökt bygga broar och hitta lösningar.

– Supporterrelationen är en sjukt viktig hörnsten i arbetet, vi tänker på eller stämmer av nästan allting med supporterrörelsen idag när vi driver frågor, säger Mats Enquist.

– Jag brukar säga att den enda frågan vi inte löst riktigt än är pyrotekniken, men vi kanske hittar det också till slut. När man närmade sig supporterrörelsen var det litegrann som att man är ute i skogen och det kommer fram ett rådjur som man ska försöka mata. I grunden är man misstänksam mot varandra, och en ”fotbollspamp” står inte högt i kurs. Men jag tror och hoppas att vi byggt upp en ömsesidig respekt genom att vi pratar med varandra och att man lär sig varandra och förstår varandra.

Fotbollen beskriver Mats Enquist som en alldeles extraordinär miljö att jobba i, både vad gäller det yttre intresset och pressen och den inre tillfredsställelsen. Jobbet har han med sig sju dagar i veckan, ofta långt in på natten. När ett päron kastas in på Stockholms Stadion leder det till att statsministern skickas hem i natten och tidningarnas förstasidor fylls för veckor framåt. Trycket från supportrar och medier är enormt. Ändå tycker han att det är värt det.

– Även om man blir söndersliten ibland, för det blir man, så är det en förmån att få jobba med det som faktiskt berör. Det var därför jag slutade jobba med att bygga näringslivssatsningar, för det handlar bara om pengar. Det blir ganska träligt efter ett tag att bara jaga vinster och tillväxt, säger han och fortsätter.

– Är du chef i en idrottsverksamhet så vill du såklart ha in pengar, men det är inte pengarna i sig det handlar om, utan vad de används till. Inom idrotten är målet att uppfylla folks förväntningar, och det är ett ganska stort beting. Du får inte den typen av utmaning i näringslivet, där är det mer intellektuellt och förutsägbart. Idrotten är verkligen inte det.