Efter det har det blivit idel hyllningar, rekord och medaljer i en salig blandning. Han har vunnit allt och även blivit utsedd till världens bästa spelare. Med all rätt. Han vann även en hel del sympatier när han talade om sin depression och den time out han tvingades till.
Nu är han 37 år och lagkapten i Storvreta, som på nytt hoppas på en plats i en SM-final.
Frågan är bara om Kohonen borde vara med?
Jag satt bredvid Hannes Öhman på läktaren när han hyllades med en tröja i taket med sonen vid sin sida. Han var nöjd med sin tid, såg ut att trivas med familjen som då väntade tillökning och hade inga planer på en comeback. Ingen kan ta något ifrån Hannes Öhman.
Men jag förstår inte varför Mika Kohonen är kvar. Han borde väl inse att han är unik som innebandyspelare, har lyft sporten, klubblaget och landslaget till oanade höjder och jag vill se hans tröja i taket. Inte på plan.
Den forna världsstjärnan spelar just nu i tredjefemman och ibland blir han bänkad lite väl långa stunder. Det här är inte samma Kohonen som gjorde de där magiska strafffinterna eller bjöd på drömpassningarna som aldrig tog slut. Det enda som har tagit slut nu är steget, tajmingen och glansen.
En toppad Kohonen ska leda lagets förstafemma. I en tredjeformation behöver man en kombination av slitvargar och upcomings. Inte en före detta superstjärna.
Nu kan man vilja spela för att det är kul eller rent av för kärleken till sporten. Eller för att man inte riktigt vet vad man ska göra annars.
Men det blir ju lite komplicerat om man samtidigt blandar in elitidrott. Där ska de bästa spela. Eller möjligen de som kan bli bäst.
Jag har verkligen respekt för allt vad den mannen gjort på plan. Just därför skulle jag även vilja se honom sluta på topp.
Men jag förstår varför det blivit så här. Mika Kohonen är en legend och vem ber en legend att sluta? Så kan man inte tacka en stjärna.
Storvreta hoppas in i det sista, och publiken vill ju så gärna uppleva de fornstora dagarna. Men de är över och kommer inte tillbaka.
Visst, jag kan ha fel men jag hade hellre hyllat Kohonens rekordtröja i taket än sett på när han blir rundad av en ung forward i Mullsjö.
Kohonen har gjort lysande insatser för Storvreta men att bygga spelet kring den 37-åriga lagkaptenen är inte framtiden.
Vem som tar det beslutet i Storvreta vet jag inte och jag vet inte heller om man vågar.
På onsdag är det derby i Fyrishov. Ett derby som tidigare i stort sett avgjordes av Kohonen. Den här gången får vi se om det ens kan bli poäng från hans klubba.
Jag inser att vissa hatar mig nu. Men jag älskar lokal sport och gillar innebandy och Mika Kohonen. Ungefär så.