Det var i klassen Top Methanol Funny Car, med bilar med helt specialtillverkade chassin och som uppges vara en av de mest svåra och brutala dragracingbilar att köra, som Staflund visade hur man ska göra. Detta trots att han faktiskt var sist i kvalet – och som sagt inte hade någon motor att stoppa i bilen mindre än en vecka innan tävlingen inleddes.
– Jag har inte kört på två år eftersom ekonomin då dök och sponsorer försvann. Pengar fattades egentligen nu också, men till sist fick vi tag på en motor förra fredagen, säger Staflund.
Han testade motorn för första gången just på Tierp Arena. Efter ett par kvallopp där han letade efter känslan och rätt inställningar slog han i kvartsfinalen ut europarekordhållaren Ulf Leanders. Och i semin tog han finländaren Jarmo Kuutniemi av bara farten. Dessvärre fick han inget motstånd i finalen då norrmannen Arvid Grödem tvingades kasta in handduken efter att motorn gått sönder.
– Men att jag blev förste man att vinna Top Methanol Funny Car på Tierp Arena kommer ingen kunna ta ifrån mig, säger Skellefteåbon efter att ha sprutats ned med Pommac av sina teamkompisar.
Om Staflund bara behövde rulla i mål i finalen för att få lägga vantarna på bucklan var det knallhårt i Pro Stock-klassen. Blott tre tusendelar(!) skilde sexfaldige Europamästaren Jimmy Åhlund och nye finske uppstickaren Sampsa Palos. Den sistnämnde hade marginalerna på sin sida.
– Jimmy var före mig i starten men när jag lade i tredje växeln gick jag förbi, säger Palos, som tog sin första seger i sin blott tredje start i klassen.
– Jag skakade däck när jag lade i tvåan. Normalt ska man slå av då, men jag höll fortfarande kursen, säger Åhlund om finalloppet.
Vad beror däckskaket på?
– Det gäller att läsa banan. De sprejade banan (med lim) precis när vi skulle åka och om det betydde något vet jag inte, säger Åhlund, hemmahörande i Svärtinge utanför Norrköping.
I värstingklassen Top Fuel försvann svenskhoppet Mikael Kågered, som precis som i kvalet även under söndagen hade problem med kopplingen, redan i kvartsfinalen. Vann klassen, dessutom på en riktig supertid, gjorde Tommy Johnsson Jr. Amerikanen slog finländaren Risto Poutiainen och avverkade de 304,8 metrarna (lika långt som 1000 foot, vilket på senare tid, av säkerhetsskäl, har ersatt de tidigare 402,33 meterna på distansen) på blott smått ofattbara 3,956 sekunder.
– Allt eftersom blev ytan bättre och bättre vilket gjorde att det gick att åka snabbare, säger Johnson som bor i Indianapolis men pendlar fram och tillbaka till EM-deltävlingarna i Europa.
Han log i solskenet. Och efter ännu en dag med bra väder och bra tävlingar kan nog inte arrangörerna göra något annat heller.
Förutom Jonas Staflund blev det även svenska EM-delsegrar i två av de tre motorcykelklasserna genom Peter Svensson (Top Fuel Bike) och Per Bengtsson (Super Twin Bike).