Jag är en nostalgiker. Jag blir rörd när jag hör Bengt Grive på sitt målande sätt tala om Ralf Edströms 3–3-mål mot Ungern i VM-kvalet 1973.
Jag gillar inte stora förändringar. Om min bärbara dator, eller telefon, fungerar som den ska ser jag ingen anledning att köpa en ny – och jag lovar, det beror inte på att jag är snål.
Men när det gäller Studenternas IP är det en annan sak ... Jag kan tänka mig att riva hela rasket, sälja marken och därmed lösa Uppsalas "arenaproblem" en gång för alla. Pinsamma Uppsala skulle bli handlingskraftiga Uppsala.
Nostalgiker säger att Studenternas idrottsplats ska ligga där den alltid har legat. Den ska inte röras, det är "helig mark" för Uppsalaborna.
Studenternas IP ligger vackert vid Fyrisån. Här har Sirius spelat SM-final i bandy, här har Sirius spelat allsvenskt fotbollskval och massor av Uppsalabor har minnen från arenan. Och visst, jag håller med, jag har också minnen från Studenternas IP och har absolut ingenting emot en ny fotbollsanläggning och en bandyhall på den plats arenan ligger i dag.
Problemet är att det saknas pengar för att bygga en fotbollsarena för 10 000 åskådare, en bandyhall för 5 000 samtidigt som det kanske ska pytsas in sisådär 150 miljoner i en evenemangsarena för ishockey.
Det verkar inte finnas pengar ens för en isyta på 115x70 meter i Valsätra.
Värdet på marken där Studenternas IP ligger i dag är inte kaffepengar. Det handlar om en miljard – lågt räknat. Kanske två miljarder ...
Lite förenklat kan man säga att en försäljning av marken vid Studenternas IP skulle generera pengar till en bandyhall, en fotbollsarena och den tänkta "ishockeyhallen" vid Gränby. Och det skulle bli en hel del över ...
Jag tror att många företrädare för Sirius, vare sig det är fotboll eller bandy, föredrar nya anläggningar vid Studenternas, men om Ola Andersson och Jimmy Helmersson fick välja mellan flera års ytterligare långbänk eller byggstart vid exempelvis Gränby under nästa år så är svaret givet.
Det måste bli ett slut på arenacirkusen i Uppsala, landets fjärde stad.
Uppsala är en av landets bästa idrottsstäder, trea på UNT:s lista för lagsporter 2013 och sexa på Svt:s senaste rankning där även individuella sporter räknades. Men när det gäller representationsarenor ligger man i botten.
För de två största sporterna, ishockey och fotboll, är Uppsalas arenor så dåliga att ansvariga politiker borde skämmas.
En del talar om att bygga ut nuvarande anläggningar, som Metallåtervinning Arena, och på så sätt hålla kostnaderna nere på liknande sätt som man gjort i exempelvis Örebro. Problemet är att det inte finns något att "bygga på" i Uppsala.
I Örebro fanns en relativt stor arena (dubbelt så stor som Gränbyhallen) att bygga ut och där fanns redan en massa nödvändiga biutrymmen.
Örebro hade för övrigt ett publiksnitt på 1 549 som nykomling i hockeyallsvenskan 2009/2010 (hallen tog 4 200 åskådare) och "bara" 2 445 som seriesegrare två år senare. När utbyggnaden stod klar hoppade snittet upp nästan 50 procent till 3 618 och i dag ( i SHL) är det fullsatt (5 200) i över 90 procent av matcherna. Men det är egentligen en annan historia, kanske värd att återkomma till.