Den sex matcher långa satsningen att bara spela på två femmor innebar att Patrik Strandh var en av spelarna som fick nöta bänk och bara titta på. Men det gjorde också att han på samma bänk knöt näven rejält.
– Det är jäkligt roligt att få spela efter ett sex matcher långt uppehåll. Man fick en väldigt stor revanschlusta när man satt där, säger Strandh.
Han var bra redan i Umeå förra söndagen (seger med 4–2 mot City) men i går mot Warberg var det bättre än så.
– Det känns som mina två roligaste matcher på hela säsongen, säger han.
Vid kvitteringen till 1–1 fick han bollen på vänsterkanten, lurade såväl en back som målvakten Per Svedin med en fint inåt i banan innan han iskallt lade in bollen i nät och i den andra prickade han in 2–2 på ett distinkt skott i krysset.
Sirius var klart bättre än gästerna i mittperioden och tog ledningen helt rättvist med 3–2 (Fredrik Sandquist). Men det kunde ha varit mer. Bland annat hade Strandh ett volleyskott som Svedin gjorde en svettig räddning på.
Warberg kom ut starkt i den tredje och kunde kvittera till 3–3 innan Strandh fick kliva in i handlingen igen. Han vann boll bakom mål och frispelade Peter Berlin som bara behövde sätta klubban till.
Gustav Eriksson gjorde sedan 5–3 och ett över lag rätt blekt Warberg kunde inte komma närmare trots press i slutet. Strandh var på väg att sätta 6–3 i öppen kasse men ett klubblad kom emellan. I stället kunde kedjekompisen Robin Wahlberg sätta matchens sista mål – ett mål som Strandh, felaktigt, ropades ut som målgörare för.
– Jag var på planen, det är allt, säger Strandh och ler.
Det som såg så mörkt ut för bara en dryg vecka sedan har ljusnat betänkligt för Sirius. Andra raka segern innebär att det tätat till sig i bottenskiktet.
– Så länge vi vinner ökar ju chanserna. Vi börjar få ihop gruppen och har tre bra femmor, säger tränaren Lars Jedheim som är riktigt nöjd med utvecklingen på slutet.
Kanske kommer landslagsuppehållet kommande helg olägligt?
– Nej, det är ju jättebra. Nu får vi ju njuta länge, säger Jedheim.