Det var nästan inget snack om saken i de estländska skogarna i Tartau. ­Thierry Gueorgiou tog ledningen omgående och orienterade nästan prickfritt till målgången där han tog hem medeldistansen med 25 sekunder till godo på schweizaren Fabian Hertner.

– Det var som en dröm att avsluta min aktiva karriär på det sättet. Om jag ska vara ärlig så spelade det ingen roll om jag blev världsmästare 13 eller 14 gånger men avslutningen gjorde det lättare att ta steget från den stora scenen, säger Thierry Gueorgiou.

Fransmannen som kallats ”Kungen av medeldistans” tog sitt 14:e VM-guld i sin sista individuella start någonsin. Han log och klappade om pallen innan han klev upp överst på den ännu gång.

Artikelbild

| Debut. Thierry Gueorgiou gjorde sitt första tränaruppdrag för Sverige i världscupen i somras. Här är han tillsammans med Gustav Bergman.

38-åringen hade visat att han inte tappat så mycket av sin snabbhet och att koncentration fortfarande fanns kvar.

– Jag ville inte bli en bitter gammal man som ångrade saker jag inte uppnådde utan genom att avsluta på topp kände jag mig tillfreds och kunde koncentrera mig helt på tränarkarriären, ­säger Thierry Gueorgiou.

Det blev inte mycket vila eller återhämtning för Thierry efter hans sista mästerskap. Den 1 augusti – mindre än en månad efter VM – hoppade han på uppdraget som assisterande förbundskapten och tekniskt ansvarig i svenska landslaget.

Kontraktet skrevs under hösten 2016 och under tiden hann han förbereda sig för sitt kommande uppdrag.

Artikelbild

| Medaljör. Totalt tog Thierry Gueorgiou 14 VM-guld under 14 års tid.

– Jag har alltid velat bli tränare efter min aktiva karriär och funderade länge på var jag skulle börja. Efter ett tag kom jag fram till att det jag vet mest om är hur man förbereder sig inför stora tävlingar och eftersom jag bott i Sverige i några år kom det naturligt att börja jobbet med svenska landslaget.

Thierry flyttade till Uppsala 2012 för att bo tillsammans med sin sambo ­Annika Billstam – även hon känd orienterare med flera stora meriter som bland annat tre VM-guld – och paret fick sitt första barn i slutet av sommaren.

Artikelbild

| Barn. Drömmen om att bli bäst i världen föddes när Thierry följde VM som ung hemma i Frankrike.

Något som hjälpte den flerfaldiga världsmästaren med livet efter sin aktiva karriär.

– Trots alla mina medaljer var födseln av vår lilla León mitt livs mest magiska stund. Att veta att min son var på väg hjälpte mig under förberedelserna inför mitt sista VM eftersom sommaren ändå skulle bli den bästa någonsin. Det hjälpte mig att slappna av under tävlingarna och livet har varit fantastiskt sedan han föddes. Det är mycket att göra både hemma och på jobbet, men jag gillar det och vill inte bara sitta i soffan.

Thierry föddes i Saint Etienne i Frankrike och under hans uppväxt var hans föräldrar involverade i den lokala orienteringsklubben. Flera av familjens semestrar utgjordes av tävlingar eller andra evenemang – ofta i Skandinavien – och det gjorde att deras son började med orientering när han var tre år gammal.

– Jag provade flera olika sporter efter­som mina föräldrar jobbade som idrottslärare, men jag fastnade för orientering eftersom det var den enda sporten som vi alla kunde tävla i på samma villkor. För oss var orientering en livsstil.

När han var åtta år gammal ­tittade Thierry på VM som arrangerades i Frankrike och då föddes drömmen om att bli världsmästare. Vid 13 års ålder kom han med i franska ungdomslandslaget och utvecklingen gick snabbt.

Drömmen om att ta guld i VM slog in 2003 och efter det gick han över till proffslivet och många fler medaljer.

– Det var svårt att sluta med något som jag verkligen älskar men jag tog beslutet knappt ett år innan tävlingen. Det kändes bra att veta exakt var och när jag skulle sluta och då kunde jag njuta mer av den sista tiden eftersom jag inte skulle få uppleva det igen. Jag blev mer närvarande i varje ögonblick och njöt av att springa.

14 år efter sitt första VM-guld ­avslutade han med ytterligare ett i sin sista individuella start. Totalt blev det fler än 20 första­platser i olika internationella tävlingar innan Thierry avslutade sin karriär.

– Det har varit fullt upp sedan jag slutade och jag har knappt hunnit se tillbaka på min karriär. Det var nog också en av mina styrkor, jag brukar inte se bakåt utan framåt. Men jag är stolt och glad över att fransk orientering gått från nästan ingenting till att bli respekterad och att jag fick vara med på den ­fantastiska resan.

Thierry har bott i Uppsala i fem år och trivs i staden. Hans kontrakt med svenska landslaget sträcker sig över ett år och går ut i november 2018.

– Jag vill verkligen göra skillnad som tränare och hjälpa människor att utvecklas. Jag vet från egen erfarenhet att tränares inflytande kan vara väldigt ­liten eftersom en löpare alltid är ensam i skogen, men jag ska göra allt jag kan för att bidra.

Vad är din roll i svenska lands­laget?

– Jag ska se till att löparna är så bra förberedda som möjligt inför kommande stora tävlingar. Jag reser ännu mer nu än när jag tävlade själv eftersom jag är ansvarig för träningsläger och annat som ska utveckla de involverade.

Hur förberedde du dig själv inför mästerskap?

– En av mina stora styrkor var just förberedelserna. Jag har alltid sett ­tävlingar som ett avgörande prov och man är alltid mer avslappnad om man kan besvara alla frågor. Under de sista fem åren av min aktiva karriär tänkte jag nog mer som en tränare än aktiv och det hjälper mig nu.

Kommer du att fortsätta som tränare?

– Det är svårt att svara på. Just nu fokuserar jag helt men både jag och förbundet ville skriva ett kort kontrakt eftersom ingen av oss vet om jag blir en bra tränare eller tycker om det. Vi får se vad som händer i framtiden.