Det är tidig höst 1968 och UNT:s fotograf Hans Sundberg är uppe och flyger över Uppsala med omnejd. Staden och dess begivenheter ska fotograferas, bland annat Studenternas idrottsplats.
Fotbollssäsongen pågår för fullt och Sirius är med i toppstriden i division II norra, som är landets näst högsta serie. 26 september åker fotograf Sundberg över Studenternas och plåtar både fotbolls- och bandyplanen.
Några veckor senare fylls fotbollsarenan med publik – långt över 12 000. Som ni ser på bilden så är huvudläktaren ganska kort. Den omges i stället av vanliga ståplatsläktare, sådana i dag finns på långsidan mot Sjukhusvägen.
I det allsvenska kvalet i oktober 1968 ställdes det upp bänkar på löparbanorna för att Studenternas skulle kunna svälja långt över 10 000 personer.
Kvalet gick bra och Sirius kvalificerade sig för fotbollsallsvenskan, bland annat efter 2–0-segern mot Landskrona. Då bestämdes det att Studenternas skulle byggas ut inför den allsvenska säsongen 1969. Utbygganden blev inte stor: man förlängde befintlig huvudläktare ett antal meter på båda sidorna så att den täckte hela gräsytan på långsidan mot Fyrisån.
Det fanns inga stolar på huvudläktaren under många många år, bara träbänkar som var numrerade. Dessutom fanns det ståplatsläktare i båda kurvorna, av exakt samma typ som på ena långsidan på dagens Studenternas.
Det gick att trycka in 12 000–13 000 åskådare och under säsongen 1969 hade Sirius, som var jumbolag och sällan gjorde mål på hemmaplan, långt över 9 000 i publiksnitt och var ett av Sveriges hetaste fotbollslag. I rikstidningarna kunde man läsa: "Vad har Sirius och Uppsala som inte Djurgården och AIK har? Parkeringsplatser?"
Apropå Studenternas IP: Efter utbyggnaden 1968/69 så har inte mycket hänt. Det ser nästan exakt ut som under slutet av 60-talet. Omklädningsrum och läktare är i stort sett orörda under alla dessa år. Men nu ska en ny arena vara på gång ...