Nils och Bianca flyttade hit från Borås för att komma närmare NIls familj som bor i Uppsala och Stockholm.
Nils Andrén, från Falun och Bianca Locatelli, från Imola, strax utanför Bologna har en historia som började långt innan de blev Uppsalabor.
De träffades redan som tonåringar. Nils dansade för det svenska landslaget och Bianca för det italienska.
– Det var så, och är så fortfarande att andra länder ser väldigt mycket upp till det svenska landslaget. De har en väldigt bra gemenskap och laganda, medan vi i Italien var supersplittrade, och fullt med drama.
– Man åkte dit med sin mamma och vågade knappt säga hej till någon annan – det var jättejobbigt. Så man såg alltid upp till det svenska teamet, berättar Bianca Locatelli.
Världsmästarna i pardansen Lindy Hop, flyttade till det nybyggda lilla området i Fullerö Hage, på väg ut mot Storvreta för lite mindre än ett år sedan för att komma närmare familjen och Arlanda.
I en liten porslinskopp läppjar Nils på sitt kaffe medan Bianca tar huvudansvaret för berättelsen. Nils nickar och instämmer, ger små instick och förtydligar.
De har dansat ihop och varit ett par i snart tretton år och känner därför varandra väldigt bra. Det syns.
När Bianca var 15 år och gick i språkskola i Italien fick hon möjlighet att göra en utbytestermin. Valet föll på Sverige.
– Då undrade organisationen som jag åkte med om jag kände någon som kunde vara min värdfamilj, så jag gjorde något som jag aldrig skulle göra nu – jag skrev till alla dansare jag visste om i Sverige ”vill du bli min värdfamilj i ett år?”. Och Nils sa ”jag ska fråga min mamma”, förklarar Bianca.
En dag senare hade Nils mamma givit grönt ljus. Bianca flyttade in hos familjen.
– Men vi fick inte vara ihop för organisationen som Bianca åkte med, berättar Nils och tittar mot henne.
– Jag skrev till och med under ett papper, så vår relation var väldigt hemlig. Vi trodde vi var så hemlighetsfulla och smidiga, fortsätter Bianca.
– Men när året var slut och vi berättade för min mamma, så sa hon liksom "säg något jag inte redan vet", säger Nils.
– Tydligen visste alla...
Paret dansar främst Lindy Hop och Boogie Woogie som båda är pardanser under samlingsbegreppet swingdans. Lindy Hop har sitt ursprung i Charleston-dans som växte fram under det glada tjugotalet i USA.
– Det är en afroamerikansk dans från Harlem, New York. Den blev jättepopulär ihop med att musiken blev så populär, och den Lindy-Hop som dansas idag är inspirerad av andra generationens dansare som gjorde det populärt, förklarar Bianca.
I framtiden kan man kanske besöka deras egen Lindy Hop-bar i Uppsala.
– Den har ju en otrolig legendstatus, särskilt med tanke på segregeringen i USA, nu fick svarta dansare en scen där de kunde dansa och fick synas – mycket handlar om just självuttryck och att egentligen bara få finnas till i samhället, fortsätter Nils.
– Många uttrycker det som en ”celebration of life”. De fick inte finnas till i vanlig vardag, så dansen var ett sätt att ta plats. Dansarna turnerade med jazzlegender som Ella Fitzgerald och Count Basie, sedan dess har Lindy Hop fortsatt utvecklats tillsammans med musiken – där kommer Boogie Woogie in, säger Bianca.
Bianca Locatelli beskriver Boogie Woogie som en europeisk tolkning av senare Lindy Hop, där stilen är lite mer inspirerad av femtiotalets rock'n'roll och av det kommersiella, det som synts i filmer.
Koreografer gick och tittade på "Lindy-hoppare" som socialdansade, sög in allt de såg och sedan åkte tillbaka till Hollywood för att lära ut, därför är stilen "inspirerad av en tolkning av något" och lite annorlunda, förklarar hon.
Paret är välkända på sociala medier som "Nils & Bianca", och har och har nästan 150 000 prenumeranter på sin Youtube-kanal där de lägger ut videor från olika tävlingar och event. De är framgångsrika inom både Boogie Woogie och Lindy Hop, men drar båda mer åt den senare.
Nils danskarriär inleddes i grundskolan, efter att han blivit "inlurad" av en kompis vars pappa var danslärare i Falun.
– Självuttryck i Lindy Hop är en så stor grej, det kan låta lite flummigt, typ ”vad menar du med självuttryck”? Men alla kommer att göra olika, vi har gemensamma steg men alla du dansar med kommer göra olika och du själv gör olika varje gång, säger Andrén.
– Som par är det paradoxalt nog väldigt viktigt att man är individuell. Så jag ska kunna uttrycka mig som jag vill, även fast vi ihop har en gemensam tajming, en gemensam rytm. Men det är väldigt individuellt för att vara en pardans, förklarar Locatelli.
Nils utvecklar ytterligare.
– Och ett ständigt fram- och tillbaka, som härstammar från jazzen. Liksom, ”jag har en idé, vad tycker du om den” och så studsar det tillbaka.
Bianca Locatelli älskar att fixa i lägenheten med inredning när hon är ledig, och berättar att hon gärna skulle spendera mer tid här hemma.
Bianca Locatelli och Nils Andrén är stora namn inom dansen, både i Sverige och utomlands. De har vunnit allt som går att vinna – från SM till det inofficiella VM:et International Lindy Hop Championship (ILHC) i New York – flera gånger.
– Den har vi väl varit med nästan alla senaste åren och försökt pusha mer och mer och helt plötsligt står man där och är bland de dansarna som man själv har sett upp till sedan vi var små. Sedan plötsligt när man börjar vinna... Det är så sjukt, säger Bianca.
Nils håller däremot inte med om att det hela kom "plötsligt".
Året innan pandemin beskiver de som ett år präglat av en "hunger". En hunger inte bara för att bli bra, de ville bli bäst. Blickarna var riktade mot en ILHC-titel, och ingenting skulle få förstöra deras chanser.
– Vi hade så mycket bra idéer men det är alltid så när man är nästan där.
– Det är lättare att jaga något, fyller Nils i.
När UNT träffar paret har de just kommit hem från en tävling i Frankrike som de vann.
Paret la ner all sin vakna tid under flera månaders tid på att bara träna och förbereda inför den stora tävlingen. De berättar hur de bara gick på socialdanser, sparade alla nya steg och "ingångar" till tävlingen.
Hjärnspöken som började viska om att de kanske skulle bli sjuka, eller att andra yttre faktorer skulle påverka deras möjlighet att vinna tog större och större plats mentalt.
När deras kollegor firade efter event valde de att gå hem tidigare för att hinna återhämta sig ordentligt inför nästa träningspass. De beskriver hur de hade tunnelseende, och hur relationen tog stryk på grund av det.
– Då blev det att vi inte hängde alls som liksom som paret Nils och Bianca, berättar Locatelli.
De är varandras närmaste kollega, vän, och partner. Det är såväl en styrka som en svaghet, menar de.
– Det är svårt att separera Nils – dansaren, mot Nils – privatpersonen. Jag tror att man ständigt jobbar på att hålla koll på de två bitarna, det behöver inte nödvändigtvis vara två skilda delar, men att man på något vis upprätthåller båda, säger Nils.
Genom åren har de vunnit flera SM-guld ihop. Här dansar de Lindy Hop i SM 2018.
Det är inte alltid världens enklaste ekvation, kanske särskilt i ett kreativt yrke.
– Gör vi något helt nytt så är det ju våra idéer. Det kommer vara en publik där som antingen kommer tycka om det eller inte. Det är en skör sak, att hålla på med något kreativt. Det blir lätt att man tänker att ”det som kommer från mig är inte tillräckligt”, berättar Bianca.
– De konstnärliga kommer alltid få vara med om det. Allt är alltid baserat på din prestation, du är bara så bra som du presterade senast, fortsätter Nils.
Swingkatten i Uppsala är en ideell dansförening som erbjuder både kurser och socialdanser. Där undervisar paret en gång i veckan.
Efter alla förberedelser kom så den stora tävlingen. Och de vann – trots att Bianca hade en bruten tå.
– Vi hade tränat för mycket för att låta en tå komma i vägen för det.
Nu har paret valt att trappa ner på tävlingar till ett par per år. Mest undervisar de, både utomlands och på hemmaplan – bland annat på swingdansföreningen Swingkatten i Uppsala.
– Det var oväntat men det har varit fantastiskt i Uppsala med ett jättebra community för Lindy. De har varit så välkomnande mot oss och är supertrevliga människor att hänga med, berättar Bianca.
De är båda två mycket målmedvetna individer som inte låter något komma i vägen för dem när de väl bestämt sig för något. Men till slut insåg de att det blivit lite väl mycket tunnelseende ibland.
När paret får spå framtiden kretsar även den kring dans.
– Jag skulle vilja öppna en "hangout-spot" alltså typ en Lindy-Hop bar. Ett ställe där alla träffas och det är bra socialdanser och bra musik. Man kan ju såklart ha klasser där men inte i ett dansskola-format. Mer som ett kulturellt center – kanske i Uppsala, berättar Bianca med en drömmande blick.
Hon fortsätter:
– Med tanke på att Lindy hop, ja det är först och främst en dans, men det är så himla mycket mer historiskt och kulturellt. Konsten, musiken, danser och filmer från den tiden är grunden till så mycket som är modernt och populärt nu.