• tisdag 25 april 2017
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Ingen tränare i J20 - än: "Inte det viktig... Rinkside Rinkside
Vädersponsor:

Dags att hylla den störste

Krönika Säg isracing och varje svensk säger ”Posa”. Säg ”Posa” och jag säger två individuella VM-guld, tre VM-guld, 32 raka VM-finaler och 22 SM-guld. Nu ramar vi in den meritlistan för gott.

En era är över. Per-Olov ”Posa” Serenius körde sitt sista isracingrace någonsin i Gävle häromveckan och när isracing-SM-finalen körs i Hallstavik nästa helg förväntar jag mig en hejdundrande hyllning av den snart 69-årige legendaren.

Det är han värd. Det är hans karriär värd. Den är något utöver det vanliga.

Säg isracing och varje svensk säger ”Posa”. Han är sporten personifierad och inget är viktigare än starka profiler för att små sporter som isracing ska överleva. Ja, även om det råkar handlar om en gubbgrinig förare som ”Posa”.

Få landslagsledare har genom åren lyckats undvika ordkrig med den principfaste ”Posa”, och ”Posa” sade ofta som professor Hans Rosling; ”Jag har rätt och du har fel”.

För oss som har följt sporten genom åren är det svårt att inte ha en åsikt om ”Posa”.

Fenomenet ”Posa” har dominerat svensk isracing sedan VM-finalen 1978 och efter hans första SM-guld 1980 har bara åtta förare lyckats klämma in sig på tronen i SM.

Per-Olov Serenius är en ikon, en levande legendar i sin genre.

Och han har lyckats. År efter år.

Därför att han har attityd, inställning och vilja.

Därför att han besitter en krigares egenskaper.

Han var 47 år när han blev bäst i världen för första gången i norska Hamar 1995.

Han var 54 år när han var vassast av alla i Assen i Tyskland 2002.

”Posa” Serenius har gång på gång visat att han inte var någon veteran som körde isracing på övertid. Som när han 2008, efter att ha vunnit sitt 19:e SM-guld, suckade till mig i depån på Studenternas.

– För gammal? Äh, jag har hört det där så många gånger att jag inte bryr mig längre. Så länge kroppen känns bra finns det väl ingen anledning att tänka på att det kanske är dags att sluta, sade ”Posa”.

Men när han intervjuades bad han om att få sitta ned. Han var helt slut. Men fick inte någon längre vila. Bara två timmar efter finalen började hans arbetspass på brandstationen i Gävle.

– Det är lite körigt just nu. Jag ska i väg och jobba nu klockan åtta, sade ”Posa” och skrev en autograf och tog av sig skorna på en och samma gång.

På isovalen visade han aldrig några ålderskrämpor, men när han förra våren pensionerade sig som brandman i Gävle var steget inte långt mot en pensionering även på den dubbade hojen.

Allt har sitt slut, men ett slut kan som ni vet alltid vara början på något nytt.

När UNT nådde ”Posa” under söndagen var han på plats i Ryssland för att stötta 19-åriga talangen Ove Ledströms satsning i VM-serien. Och kanske får vi se ”Posa” i en ny VM-final redan i år – den här gången som rådvigare till isracingsportens kanske störste talang sedan ”Posa” själv kom fram på 1980-talet.

 
 

Sport