Under Pia Sundhages ledarskap har jag saknat en röd tråd, vad vill hon egentligen med landslaget? Spelare har kommit och gått, spelsystem har bytts ut och man har aldrig vetat vad man kan förvänta sig av det svenska landslaget. Jag hade höga förhoppningar på Sundhage när hon tog över landslaget inför EM 2013, men dessa har inte infriats tycker jag. Landslaget har inte tagit några steg framåt, tyvärr.
Vid förra VM i Tyskland, där jag själv var på plats med Siriusprofilen Khaled El-Ahmad, så tycker jag att Sverige presterade på toppen av sin förmåga. Det fanns en glädje i laget och man spelade verkligen för varandra. Det räckte till ett brons och det är väl någonstans där som Sverige får börja i Kanada. Att vara underdog brukar passa svenska landslag, men det räcker på intet sätt till framgång. Från utsidan känns det också som att Dennerbys landslag årgång 2011 hade en bättre dynamik än Sundhages årgång 15. Det trodde jag aldrig om jag ska vara ärlig.
Samtidigt ska man komma ihåg att alla dessa skador stört och stör Sverige, men det är också en del av spelet. Sundhages uttagning till VM känns inte heller helt klockren, vad gör till exempel en spelare som Emma Lundh i landslaget? Jag vet inte.
Med det lag som Sverige har i Kanada tycker jag inte heller att man kan förvänta sig en medalj. Förhoppningar visst, men inga förväntningar. En kvartsfinal, som jag alltså tror att det blir, vore ett godkänt resultat för det här laget. För att nå längre hade man behövt just den där röda tråden med fokus 2015 från start. Att revolutionera någonting väl i Kanada kommer inte att ge utdelning tror jag.
Årets upplaga är den första med 24 lag och det känns som rätt steg att gå efter en väldigt lyckad turnering i Tyskland. Det blir intressant att se hur nivån kommer att vara jämfört med för fyra år sedan och hur de ”nya” lagen står sig i konkurrensen.
Vilka kommer då att stå som vinnare av spektaklet i Kanada? Jag tror på USA. De har ett riktigt bra lag som vanligt och är säkert även lite extra revanschsugna efter den snöpliga förlusten efter straffar mot Japan i finalen för fyra år sedan.
För Sveriges del tror jag att det gäller att hitta den där röda tråden igen inför kommande mästerskap och det förmodligen med en ny förbundskapten vid rodret. Kanske även med lite fler lokala talanger som Marija Banusic, Emma Holmgren, Nathalie Björn och Filippa Angeldahl om fyra år? Möjligheterna finns.