Under tre dagar avgjordes EM i Obstacle Course Racing (hinderbanelopp) i Nederländerna med tre olika klasser. Först ut var den korta sträckan och det var där som Elin Härkönen var starkast och snabbast av alla deltagarna.
– Loppet var väldigt tufft och utmanande men det gick bra för mig. Jag tränar väldigt mycket men har inte gjort någon större satsning i år utan fokuserat mer på att hjälpa andra, säger Elin Härkönen.
Banan var fyra kilometer lång och bestod av 20 hinder som alla behövdes klaras av för att man skulle gå i mål. Elin klarade alla hindren på första försöket och hade över sju minuter till godo på tvåan.
– Att vinna var absolut inget som jag räknade med utan jag skulle bara åka dit och ha roligt. Jag blev helt chockad när de sa att jag vunnit och jag har nog inte förstått det ännu.
Resan till EM-guldet har dock varit lång och inte självklar för Uppsalabon.
För drygt fyra år sedan när Elin var 18 år gammal bröt hon nacken när hon tränade voltige på en ny häst i ett ridhus i Kolmården. Trots att allt gick väldigt fort minns hon det fortfarande. Hon kastades av hästen och landade på nacken. Trots flera tidigare skador under karriären hade hon inte upplevt sådan smärta förut.
Läkarna sa att hon borde ha tuppat av men eftersom hennes smärttröskel var så hög var hon vaken genom hela den smärtsamma upplevelsen. Hon fördes till sjukhus med ambulans och låg orörlig i 30 timmar med en nackkrage ovetandes om sin skada.
Sedan berättade en läkare att hon hade en fraktur i femte nackkotan och en spricka i den femte. På sjukhuset fick den regerande nordiska mästaren även veta att hon inte fick träna voltige mer.
– Träning har alltid varit en stor del av mitt liv men efter skadan var det många som sa att jag inte skulle kunna leva ett aktivt liv. Det känns som att jag verkligen motbevisade dem och nu har jag en guldmedalj från EM att visa upp.
Efter skadan kunde hon inte fortsätta satsningen på voltige som hon startat vid elva års ålder. Tidigare kunde hon träna sex timmar om dagen och gick in i en mörk period i livet. De starka smärtmedicinerna gjorde att hon tappade aptiten samtidigt som hon gick emot läkarens order och fortsatte träna i smyg på sitt rum.
– Det var så otroligt många känslor efter att jag gick i mål i helgen. Inte bara för att jag vann utan även för allt runt omkring efter att jag bröt nacken och tog mig igenom det. Det var så mycket som rann över mig och jag var helt överlycklig.
Till slut orkade hennes kropp inte mer och Elin blev rädd. Hon bestämde sig för att ta sig ur den onda cirkeln och att lära sig lyssna mer på kroppen. Tillsammans med en tränare som hade erfarenhet gällande nackskador började hon träna och sakta men säkert blev hon starkare.
– Det här visar att man aldrig ska ge upp utan fortsätta tro på sig själv även vad andra säger. Jag slutade aldrig att tro på mig själv och det här är ett kvitto på att jag gjorde rätt. Det har varit skittufft ibland och liver går upp och ned men jag gav inte upp och det känns värt allting nu.
Numera jobbar hon som personlig tränare på ett gym i Stockholm, driver sitt egna företag Break It and you will Make It och föreläser som sin resa. Att hon började med Obstacle Course Racing var en slump när hon tog över en väns startplats i ett lopp för tre månader sedan. Då kvalificerade hon sig till EM och helgens mästerskap i Nederländerna var hennes tredje tävling.
– Jag brinner för det jag jobbar med och vill hjälpa andra med mina erfarenheter.