För 17 år sedan var han Sveriges bästa boxare. I dag är Mosa Sayed docent i juridik samt UIF-boxnings nya ordförande. Mission: ge ungdomar på glid ett annat liv.

Upsala IF boxning är så mycket mer än att svettas i en boxningsring, och få kan nog förkroppsliga hur livsavgörande en idrottsförening kan vara bättre än Mosa Sayed.

– Jag växte upp i Gränby och har haft en ganska tuff bakgrund. Jag är själv flykting, var bråkig i skolan. Att komma från världen av utanförskap medför att jag har haft en del kompisar som hamnat snett och dött, berättar Sayed när UNT träffa honom i UIF:s ljusa, fräscha boxningslokal vid Heidenstams torg.

Artikelbild

| Oroande utveckling. "Stillasittandet är ett rejält samhällsproblem, det gör att många att skadar sig i ung ålder och inte kan fullfölja en idrottskarriär", säger Sayed.

– 1990 började jag med boxning i UIF, då var jag 15. Jag hade tur som fick en vändning med boxningen, då var jag i en stökig miljö och hade inte fullständiga betyg från högstadiet. Så jag kan verkligen relatera till många som kommer till UIF. Sen gick jag hela vägen och fick världens högsta utbildning ändå, det är ganska coolt faktiskt.

UIF:s nya ordförande har nu, 42 år gammal, hunnit disputera i juridik vid Uppsala universitet och bli pappa.

– På gymnasiet ändrade jag inställning till livet, fick toppbetyg och lyckades komma in på juristprogrammet. Det var några positivt omvälvande år. Men alla har inte heller det stödet jag hade hemifrån för att komma ur ett destruktivt beteende, säger Mosa.

Du vann SM-guld som 25-åring, en imponerande prestation med tanke på juridikstudierna och att du började boxas relativt sent.

Artikelbild

| Full av åsikter. "Makthavarna har ett ansvar och kan satsa på ett annat sätt", svarar Sayed på frågan om idrottsklubbar generellt borde ta större socialt ansvar.

– Jag var inte alls bra på ungdomsnivå, även om jag tog några silver på J- och USM. Men mina sista år som senior var jag överlägsen i Sverige, i lätt weltervikt 63.5 kilo. Det var först som 20-åring jag nådde landslagsnivå och att börja mäta sig internationellt krävde 10 år av stenhård träning för mig.

Sayed återkommer ofta till ordet disciplin. En gren han blev expert på.

Artikelbild

| Erbjuder hög kvalitet. "Genom idrottslig utveckling motiverar vi dom som kommer till oss att också stanna", poängterar Mosa Sayed.

– När jag tränade under studietiden gick jag upp halv sex varje morgon, tränade i två timmar och sen i väg och plugga. Sen snabbt hem och äta vid fem innan jag körde två timmar till med UIF.

– Tänk att jag bara gick på studentnation en gång trots att jag pluggade i fem år!

Har du nytta av som tränare att du själv behövde kämpa i många år för att bli bäst?

– Ja det har varit en jättestor läxa när jag förmedlar boxning. Klart att det är kul med framgångar, men vi försöker nästan hålla tillbaka våra ungdomar och juniorer. Det är viktigt att inte värdera sig själv och sin person utifrån resultat i idrotten, det är saker som jag pratar mycket med mina boxare om. Man ska värdera sig själv utifrån sitt engagemang och orädsla att göra insatser. Att kunna distansera sig och ha stark självkänsla.

År 2000, samma år som Mosa Sayed blev etta på den svenska boxningstronen, misslyckades han dock med sitt stora karriärmål.

– Jag har alltid varit en drömmare och drömmen var alltid OS. Det är surt att jag inte fick göra det, jag kvalade till Sydney och vann några matcher men hade behövt slå nån ryss som inte gick att slå. Men jag grämer mig inte över det, jag hade ett liv på sidan av också. Jag är supernöjd med karriären.

Och i stället för affischnamn är du nu ordförande.

– Jag är jättestolt. Jag har varit aktiv sen 90’ och suttit i styrelsen i omgångar. Jag har varit chefstränare och i praktiken varit drivande i många frågor, men jätteroligt att nu bli formellt ordförande också. Men nu är det jag som får skiten också om det går dåligt, säger Mosa och skrattar till.

Du tog över posten efter Setelnour Sayed, UIF:s första kvinnliga ordförande. Vad har hon betytt?

– Jag tror att det i praktiken har jättestor inverkan att ha kvinnor på ledande positioner, de bidrar med nya perspektiv. Vi har tre kvinnor i styrelsen nu och det sänder signaler om en miljö som gör det lättare för tjejer som vill boxas eller engagera sig i klubben.

När UNT:s fotograf Sven-Olof efter en stund måste lämna intervjun sätter han ord på undertecknads tankar om Mosa: ”Jag ska lägga dig i mitt fack för väldigt imponerande personer”, konstaterar han. Men Gränbysonens egen karriär i all ära – intervjun ska handla om något som huvudpersonen själv talar mycket hellre om: UIF boxnings sociala arbete i idrottshallen intill Von Bahrs skola vid Heidenstams torg.

– När vi fick ta över de här lokalerna 1997 fanns en stor problematik i området. Krossade rutor, skadegörelse och ungdomar som bara satt och hängde utanför. När vi körde i gång här märkte man nästan omedelbart att skadegörelsen försvann här i närområdet, eftersom det plötsligt fanns en etablerad, social verksamhet som innehållsmässigt lockade, berättar Mosa och utvecklar:

– Boxningen är verkligen en världslig sak, men ett medel för att få ungdomar att stanna. Vi kallar konceptet ”Boxning med socialt ansvar”, med målsättningen att vara en positiv social kraft och arbeta för att stärka ungdomar mot kriminalitet, droger och annat socialt destruktivt beteende. Sen är det så att många som lockas till boxningen är ungdomar på glid. På gatan är kickarna omedelbara – du kan råna, få pengar och bära vapen. Eller som många ungdomar i Gottsunda, kicken att bara få bära en skottsäker väst. Allt det här gör mig ledsen, och samtidigt förbannad att vi låtit det gå så här långt. Hos oss kan det ta flera år innan ett SM-guld ger en kick.

Sayed betonar att det är avgörande för UIF att bygga förtroende genom att erbjuda bra faciliteter och topptränare som både kan boxning men främst kan utbilda till bra människor.

Nu vill han göra det i Gottsunda.

– Det är på gång, vi ser över möjligheterna tillsammans med kommunen så i bästa fall realiseras det i höst. Tänk om vi kunde använda vår organisation och mångåriga erfarenhet för att starta upp i Gottsunda och sedan knyta folk som är områdesnära för att göra det till Gottsunda boxningsklubb. Det är målsättningen på sikt, att skapa en egen klubb där.

Varför skulle boxning fungera i Gottsunda?

– Hade vi öppnat dartklubb hade det kanske inte lockat som boxning faktiskt gör. Boxningen är en kraft på det sättet att folk tror man går in i ringen och sätter på sig handskarna för att göra upp. Det är en kick som lockar, men efter ett tag förstår boxarna att det är så mycket mer komplext än så.

Och vad skulle det medföra?

– Området lugnar sig per automatik, säg att du till exempel har småsyskon som boxar; då vill du inte bränna ner träningslokalen eller krossa rutorna – då förstör du för dina bröder och systrar. Och intresset finns, vi har redan många från Sävja och Gottsunda i klubben.

Hur ska UIF lyckas?

– Vi måste bygga förtroende och lojalitet för att inte ”rivaler” som gängkriminalitet och andra svårigheter som finns i Gottsunda ska gå före. Tänk om vi kunde få till en öppen yta i Gottsunda centrum med ett boxningscafé för att synliggöra, inkludera och bygga intresse. Det är klart att negativa rubriker inte kommer att upphöra direkt, men på 10 års sikt är jag helt säker på att man kommer att kunna se en skillnad där också.

Nu undrar kanske många: Om en boxningsklubb kan göra så stor skillnad för att motverka utanförskap, varför är de inte fler?

– Det krävs resurser och att man satsar för att behålla boxarna. En källarlokal känns inte seriöst, och därför är vi oerhört tacksamma för att Uppsala kommun hjälpts oss med upprustningen av lokalerna här. Att få in barn och ungdomar som stått utanför föreningslivet och berätta om hur de kan påverka, det ideella arbetet vi gör och vilket stöd samhället ger är viktigt för oss. Vi har ett särskilt stöd från kommunen som vi inte klarat oss utan, just för att vi har den här öppna, sociala dimensionen.

Ideellt arbete är verksamhetens kärna.

– Det är ganska konstigt egentligen att lägga så mycket tid utan att ha ett vinstintresse. Vi har en anställd tränare, Sammy Ibrahim, på 75 procent som sköter mycket av träningarna. Han kör i gång boxningsfritids vid 15 och är kvar till 20-21 med de äldre boxarna, sen är det träningsläger utomlands och tävlingar på helger. Så det är många ideella timmar för honom också, det är häftigt med en sån kille som bara är 26 år med det engagemanget. Sen har vi fem tränare som kommer in och gör nåt pass i veckan, de är jätteviktiga.

Och hur får du själv ihop vardagen?

– Jag har bra struktur och planerar min tid, och det är faktiskt tack vare boxningen. Jag jobbar på universitetet som forskare och lärare och när jag är på jobbet så är det extrem disciplin, vid 17.00 lägger jag undan det och åker hit. Jag är här i princip varje dag. Och det här har jag  och några till byggt själva för två år sen, säger Mosa och visar med en stolt gest upp lokalerna som innefattar själva boxningsringen, en klättervägg, ett litet gym och ”fritidsgården”; ett kök med tillhörande vardagsrum.

Kanske får UIF:s akademiker och eldsjäl få visa upp en ny boxningslokal inom snar framtid?