Timo Mäkelä, som bor i den lilla byn Åshusby strax öster om E 4 vid Rosersberg, satt uppe och läste natten till fredagen förra veckan. Klockan var lite efter två och plötsligt hörde han ljud utifrån.

– Först trodde jag att det hade börjat blåsa väldigt hårt. Men sedan började det låta som asfaltarbete på E4. De har ju fixat asfalten ganska nyligen, så jag tänkte att det var konstigt. Och det lät nära, bara några meter bort, säger han.

När han gick ut såg han lågorna från stallbranden över träden och ringde larmnumret.

Artikelbild

| Morgonen efter branden.

– Jag sprang till grannhuset direkt och väckte dem. När grannen kom ut rusade vi vidare till de andra husen och väckte de flesta.

Nu förstod han också att det var stallbyggnaden som brann och inte ett av bostadshusen.

– Det var helt stilla väder, all rök gick rakt uppåt. Det var väldiga lågor, det var bara torrt hö och trä där.

Det ligger sex hus runt kullen och tillsammans med grannen bankade Timo Mäkelä på dörrar och fönster, ringde på dörrklockor för att få ut de sovande grannarna. När en polispatrull, som också ringt in larmet om branden, kom dit efter ett par minuter hjälpte de till. Efter tio minuter var alla tolv, vuxna och barn, ute. Oskadda.

Artikelbild

| 17 timmar efter branden ryker det fortfarande från det nedbrunna stallet. Inga djur skadades i branden.

– Närmaste huset var bara 20 meter från elden och där fanns två vuxna och två barn. Hade det blåst lite mer åt andra hållet hade hela kullen tagit eld, det var så torrt, säger Timo Mäkelä.

Den första grannen han väckte, som bor i huset närmast hans eget, äger de flesta av husen runt kullen och hade koll på att det fanns gasflaskor i en verkstad.

– Det var bara några få meter från elden. Det var det mest allvarliga, hade verkstaden tagit eld kunde de ha exploderat. Grannen dirigerade brandkåren till att skydda det huset.

Efteråt har Timo Mäkelä fått veta att det hann ta fyr i fasaden på verkstaden, så det var nära ögat.

Byborna fick lämna sina hem under ett par timmar, medan stallet brann ner. Timo Mäkelä viftar bort alla antydningar att han skulle vara en hjälte.

– Jag hann inte bli rädd, jag visste bara att jag var tvungen att reagera. Elden var inte så nära att jag själv kände mig direkt hotad, men jag har aldrig sett en så stor brand.