De 46 tonåringarna finns alla i Sigtuna kommuns statistik över försvunna ensamkommande flyktingbarn som kommunen har placerat ut på olika boenden i Stockholms och Uppsala län. Eftersom statistiken bara visar hur många som försvunnit från Sigtuna kommuns boenden är det troligt att fler än 46 ensamkommande flyktingbarn under det senaste året har försvunnit i Uppland.
– Som socialarbetare blir man orolig när ungdomar avviker och jag funderar ofta på hur de klarar sig. Hur överlever de? Vem hjälper dem? Och vad har de i sådana fall för motiv att hjälpa dessa ungdomar? säger Paula Wallenius, chef över de tillfälliga boendena för ensamma flyktingbarn i Sigtuna.
Enligt en uppskattning från Migrationsverket rör det sig om hela 350 tonåringar från landets alla kommuner som är spårlöst försvunna sedan 2009. De flesta är från Somalia och Afghanistan.
– Att de flesta som försvinner kommer från dessa länder beror på att det är därifrån som Sverige tar emot flest ensamkommande flyktingbarn, säger Bodil Sundén, informatör på Migrationsverket.
Till Sigtuna kommun kommer fler ensamkommande flyktingbarn än till andra kommuner eftersom Sigtuna är en så kallad ankomstkommun.
– Det är ont om platser i Sveriges kommuner för ensamkommande flyktingbarn så både mängd och kvalité är viktigt för oss. Vi vill ha en bra hantering och ett bra bemötande av de ensamkommande barnen som är de mest utsatta av alla flyktingar som kommer hit, säger Paula Wallenius.
Samtidigt ser hon ett stort dilemma i att ingen myndighet har ansvar för att leta rätt på ungdomar som försvinner från sina bostäder.
– Om vi vet att någon finns i närområdet kan vi leta, men vi har inte resurser att skicka personal om vi inte har några spår, säger Paula Wallenius.
Inte heller polisen letar efter flyktingungdomar som försvinner.
– Om en svensk 15–17-åring försvinner efter en fest eller liknande så sätts ett stort polispådrag in och det blir stora rubriker i tidningarna, men de här ungdomarna blir det inte ens någon debatt om, säger Paula Wallenius.
Hon undrar om de ansvariga politikerna känner till hur många barn som försvinner och om de tänkt igenom och bestämt att inte göra något åt det eftersom problemet är svårlöst och finns över hela Europa.
– Eller så är det bara så att det har blivit praxis att varken polisen eller någon annan myndighet letar efter de här barnen utan att politikerna känner till att det har blivit en praxis? säger Paula Wallenius.
Representanter från vissa hjälporganisationer reagerade under gårdagen på att så många barn i Sverige riskerar att utnyttjas av vuxna, utan att svenska myndigheter agerar.
Misstankar finns om att en del pojkar lärs upp av ligor att stjäla saker och att flickor utnyttjas sexuellt. Det finns också ungdomar som hittats tiggande i andra europeiska länder eller har fått arbeta under slavliknande förhållanden. Men hur många som utnyttjas eller varför de försvinner finns igen kartläggning över.
– Många avviker när de får avslag på sin asylansökan, men det känns obehagligt ändå att inte veta hur det går för dem, säger Paula Wallenius.
Migrationsminister Tobias Billström (M) svarar så här:
– Det är naturligtvis inte bra om personer avviker efter att de fått avslag på sin asylansökan. Särskilt barn riskerar att fara illa. Jag utgår från att de myndigheter och kommuner som främst berörs gör vad de kan både för att hitta barnen, men också för att förebygga att de avviker.