Gorda Springs är egentligen inte så märkvärdigt. En rad parkeringsplatser, en bensinmack, ett kafé. Så vrider du på huvudet och blicken går förlorad i en av de vidaste och mäktigaste havsutsikter Kaliforniens kust kan skryta med. Konkurrensen är hård. Styr ut från parkeringsplatsen i Gorda Springs och sikta norrut genom Big Sur så ligger de på rad: vindpinade vykortsvyer i oändliga variationer på formeln berg – klippor – hav – horisont.
Vid kassan i bensinstationen hör jag ett samtal som skulle få varenda naturintresserad resenär att tänka: ”jag måste ha hört fel”. När det blir min tur att betala frågar jag föreståndaren ändå, klentroget:
– Sa du verkligen att ni sett blåvalar här utanför?
Han petar upp kepsskärmen i pannan, ler som en treåring med en hemlighet, och pekar mot havet.
– Tre stycken, två vuxna och en kalv tror vi att det var. Försök hålla blicken precis mellan vägräcket och horisonten så kanske du ser dem.
Jag försöker. Kisar. Stirrar. Skannar havet i hopp om ett utblås från något av de utrotningshotade jättedjuren. Men inget sker på tio minuter. Funderar på om dagens tidsplan tillåter en fika och ytterligare spaning från kaféet intill macken, väldigt passande döpt till Whale Watcher Café. Det gör den inte, vi måste vidare. Uppåt. Men blåvalarna ska återvända till oss, även om vi inte anar det nu. Highway 1 är en världskändis bland vägar. Den följer havet genom stora delar av Kalifornien och visar sina resenärer vilken spännvidd och bredd USA har. Vägen ringlar genom skogar, skär genom berg, flirtar med både sandstränder och klippkanter, utmanar Los Angeles trafikvanvett och använder Golden Gate-bron som studsmatta för att lämna San Francisco.
Highway 1 väjer inte för att visa både det största och det minsta – oavsett om det är i form av mänsklig bebyggelse eller naturlig prakt. I Los Angeles finns nästan fyra miljoner människor. 25 mil norrut i vilda västern-staden Los Alamos där fickuren tycks ha stannat på 1885 bor 1 800 personer. I skogarna längs vägen finns såväl världens största träd, sequoia, som planetens minsta fågel, kolibrin. Officiellt börjar Highway 1 i Dana Point, en och en halv biltimme söder om Los Angeles, och slutar i Mendocino County norr om San Francisco. Men det är svårt att hitta någon amerikan som håller med om den beskrivningen. De flesta säger att den går mellan San Francisco och Los Angeles, andra menar att den sträcker sig till San Diego i syd och ända till Vancouver i norr.
Förvirrande? Vänta bara. Vägsträckan har dessutom fler namn förutom Highway 1: Pacific Coast Highway och California State Route 1 är de vanligaste. Och, jobbigast av allt, det är inte en väg – utan många. Highway 1 är en rutt som lånar motorvägar, landsvägar och ibland gator med andra benämningar på sin resa genom delstaten och den gör det så intrikat att en gps sällan hänger med. En bra vägkarta, guidebok och genomtänkt planering är ett måste. Just vår kaliforniska roadtrip började med ett fem dagar långt stopp i San Diego för att varva ned i den stad som kanske är både den trevligaste och mest kompletta i hela USA. Stränderna, restaurangerna och barerna i charmiga Gaslamp Quarters, San Diego Zoo och Seaworld gör att det finns massor att uppleva.
Första körsträckan från San Diego och norrut blev en uppvisning i havsnära lyxliv med La Jolla och Laguna Beach som främsta företrädare. Vi valde sedan att nästan helt hoppa över Los Angeles. Staden är för stor, för vidsträckt och tar för lång tid att ta sig runt, Los Angeles lämpar sig bäst för en egen resa. En natt i Venice Beach i norra LA tog vi ändå, för att inte gå miste om den lika berömda som galna, strandpromenaden. Jonglör med motorsågar, check. Cannabisbutiker, check. Biffiga kroppsbyggare i utomhusgym, check. Dag två bjöd på lunch på den imponerande och vackra träpiren i Santa Barbara, på kaffe i Los Alamos och på ett måste-stopp på det extremt kitschiga, alpinspirerade motellet Madonna Inn i San Luis Obispo. Mycket kan sägas om inredningen, men för de flesta - manliga - besökare är den gräsliga vattenfallsformade urinoaren det man minns. Herrtoaletten nämns i varenda guidebok om bilresor i Kalifornien. Med rätta.
Landskapet blir bångstyrigare närmare San Simeon. Böljande kullar reser sig allt högre och skrynklar ihop sig till kantiga klippor och berg när Big Sur nalkas. Big Sur är huvudnumret längs Highway 1 och förmodligen längs hela USA:s kust. Området är vackert och vilt, längs hela den cirka 15 mil långa kuststräckan bor bara runt 1 000 personer. Djurens Big Sur är desto mer välbefolkat. Skäggiga havsuttrar trivs i kelpskogarna en bit från land, bjässiga elefantsälar bråkar på stränderna, vidvingade kondorer delar luftrum med pelikaner och monarkfjärilar. Och så var det valarna. En timme efter att vi lämnat Gorda Springs och kört långsam storslalom med Camarons taklucka på vid gavel, stannar vi på en utsiktsplats där människor pekar mot havet. Vi ser en kaskad av vatten, sedan en till, lite till höger och ytterligare en, något till vänster. Tre utblås. Blåvalarna reser också norrut.
Att bilresan genom Kalifornien bjuder på en av de mest unika naturupplevelser som finns och låter oss uppleva det största djur som någonsin levt på jorden är oväntat, men känns ändå på något vis passande.
FAKTA: HIGHWAY 1
Resa dit
Vanliga startplatser är San Francisco eller Los Angeles, men skänk även Las Vegas och San Diego en tanke. De ligger inom radien för en dagskörning från Highway 1. Ingen stad i västra USA har direktflyg från Sverige, du måste resa med minst en mellanlandning. Att byta flyg i New York eller Chicago är vanligt, men du kan också flyga med byte i Europa. Ett exempel är att resa till Las Vegas eller San Diego via Heathrow, med British Airways.
Bo
Los Angeles: Foghorn Harbor Inn, Marina del Rey. Enkelt men mycket trevligt motell med gott om parkeringsplatser och gratis wifi. Promenadavstånd till Venice Beach.
San Simeon: Tråkig håla, men perfekt stopp innan Big Sur om du kommer söderifrån. Bo bekvämt på Morgan Hotel.
Carmel-by-the-Sea: Välputsade fasader och konservativt, men behagligt. Carmel ligger en bit norr om Big Sur och passar bra för en övernattning. Gott om boenden, Dolphin Inn funkade fint.
San Francisco: Sir Francis Drake Hotel. Ett säkert kort om du gillar hotell med historia. Mitt i stan vid Union Square, dörrvakterna klädda som brittiska Beefeaters är sevärdheter i sig.
Bästa tid
Undvik vintermånaderna då regn ibland orsakar jordskred som blockerar vägen i Big Sur i dagar eller veckor. Sommartid betyder många turister och mycket trafik. April/maj och september/oktober är bäst.
Planera bilresan
+Highway 1 är ett av många alternativ för den som vill bila i Kalifornien, men det mest populära. Vilka vägar du väljer beror till stor del på vad du vill se i delstaten och hur mycket tid du har på dig. Att kombinera Highway 1 med motorvägssträckor för att komma snabbare fram är vanligt, men vad du än gör: Missa inte Highway 1 genom Big Sur.
+Om du ska köra främst längs kusten kan det vara klokt att starta i norr och köra söderut (tvärtemot resan i reportaget) eftersom du då har havet nära dig under hela färden.
+Att bila de cirka 60 milen från San Francisco till Los Angeles genom Big Sur är vad de flesta väljer, oftast Highway 1 söderut och sedan snabbare tillbaka på motorvägen I-5. Ett alternativ är att lämna bilen i LA och flyga tillbaka till San Francisco.
+Räkna med att köra långsamt, framförallt i Big Sur där du sällan kommer upp i mer än 50 kilometer i timmen. Låt stoppen bli många. Du måste ut ur bilen för att verkligen kunna njuta av landskapet.
Bok- och webbtips
+www.roadtripusa.com - bloggaren och författaren Jamie Jensen tipsar om bra bilrutter i USA, bland andra Highway 1. Finns också i bokform: Road Trip USA.
+www.roadtripamerica.com - massor av smarta tips, råd och resrutter.
+www.dot.ca.gov - motsvarigheten till Trafikverket i Kalifornien. Ange vägnummer och se om det förekommer några hinder eller störningar.