Hans G Larsson är informationsansvarig vid Telia kundrelationer. Han beklagar att Almaz Negash familj fått så extrema räkningar och säger att det inte råder någon tvekan om att föräldrarna inte känt till vad barnen haft för sig.
Men det är inte skäl till någon ny bedömning. Inte heller det faktum att invandrare i början ofta saknar de språkkunskaper som krävs för att förstå vad en tjänst kostar.
Han säger också att pinkoden är en värdehandling som man måste vara rädd om, och att alla kunder har rätt att hyra så många filmer de vill – det finns ingen spärr.
Kampanjer för att få kunderna att börja använda sig av tjänsten ”video on demand” är inget ovanligt. När kunden väl hyr en film så får man dessutom alltid information om att det kostar, betonar Hans G Larsson.
Men när UNT frågar hur Telia hanterat pinkoden i reklamutskicket blir han tveksam.
Efter att UNT mejlat bilder på foldern – där inget alls står om kostnader – återkommer han med ett nytt besked: Ingen hos Telia har känt till utskicket i det här ärendet.
– Den reklamfolder som uppenbarligen triggade i gång det här hos barnen i familjen var olyckligt utformad. Vi kan inte säga att pinkoden är en värdehandling när det är så enkelt att dra upp bladet ur foldern.
Det var alltså fel av Telia att skicka en oförseglad reklamfolder med pinkoden helt oskyddad, medger Hans G Larsson.
– Vi måste ändra på vårt beslut, och jag kommer be en kollega hantera ärendet med utgångsläget att vi löser det här för familjen och återbetalar det som eventuellt redan har betalts för videofilmerna.