Historien om hur familjen Lacorazza kom till Östhammar är rätt speciell. Med två tomma händer kom Ricardo Lacorazza hit en söndag i augusti för åtta år sedan. Uppehållstillstånd och arbetstillstånd var redan fixat, nu skulle han bara hitta någonstans att bo till sig och familjen som var kvar i Argentina. På turistbyrån var det stängt, men han hittade till Stadshotellet och tog in där.
Morgonen efter begav han sig till kommunhuset och förklarade på engelska att han tänkte flytta till Östhammar med sin familj. Vid kommunen förklarade man att hans ärende var väldigt ”otypiskt”, men han fick i alla fall med sig en karta till Klackskärs camping där det kanske skulle finnas stugor att hyra.
På vägen dit mötte han en kvinna som undrade om han gått vilse. Hon beskrev vägen, men sade också att han kunde få bo tillfälligt i ett rum ovanpå hennes och makens snickarbod på Klackskärsgatan. På campingen var det stängt, så Ricardo Lacorazza gick tillbaka till platsen där han träffat kvinnan. Eftersom han inte ville stövla in på gården, för så gör man inte i Argentina, ställde han sig vid grinden och ropade och klappade i händerna för att få husägarnas uppmärksamhet.
Efter en stund kom kvinnans make ut ur huset och undrade vad som stod på. Frun var hos en väninna. Per Bons, som mannen hette, ringde till hustrun Ragna Bons och frågade vad i hela världen hon höll på med, berättar Ricardo Lacorazza skrattande.
– Han var så arg, och sade att det står en galen spanjor här utanför som säger att du lovat att han kan få bo hos oss.
Per slängde på luren. Ragna kom hem och hade också med sig väninnan som kunde en del spanska. De förklarade för Ricardo Lacorazza att rummet egentligen var olämpligt som bostad, men Ricardo Lacorazza lyckades övertala dem att det skulle duga alldeles utmärkt. Och så blev det. Historien om det första mötet är något som de fortfarande kan skoja om.
– Per och Ragna är våra närmaste vänner i dag, säger Kajsa Lacorazza och tillägger att man firar födelsedagar, jul och nyår tillsammans med familjen Bons varje år och att barnen i familjerna betraktar varandra som kusiner.
Rummet hos Per och Ragna blev bara en tillfällig bostad för Ricardo Lacorazza, snart fick han tips om ett gårdshus på en villatomt i närheten. Den lilla stugan var på 40 kvadratmeter och hade både kök, toalett och rinnande vatten. Dit flyttade hela familjen Lacorazza inledningsvis. Så småningom kunde de hyra en större lägenhet på Sockerlottas gård och för tre år sedan köpte de huset på Fasangatan.
Kajsa Lacorazza jobbar som tandsköterska på Folktandvården i Uppsala och Ricardo Lacorazza är CNC-operatör på Sandvik i Gimo. Barnen Connie, 13, och Camila, 16, pluggar på Frösåkersskolan respektive Bruksgymnasiet.
Familjen trivs utmärkt i Sverige och har inga planer på att flytta tillbaka till Argentina. I juni ska Camila och Kajsa åka dit en månad för att hälsa på släkt och vänner som de inte har träffat på många år.
Kajsa Lacorazzas pappa var född i Sverige, men gick till sjöss och träffade Kajsas mor i Argentina i början av 1960-talet. Tycke uppstod och paret blev kvar i Buenos Aires där så småningom Kajsa och hennes bröder föddes.
Kajsas pappa pratade aldrig svenska med barnen, så även hon var nybörjare i svenska vid flytten till Sverige år 2002. En del av pappans släktingar bodde i Sverige, så dem har hon träffat vid släktträffar genom åren. Ingen av dem bor dock i Östhammar. Men de åkte hit en sommardag år 2000 vid ett besök hos en släkting i Uppsala, och fastnade omedelbart.
– Vi satt på Sjötorget och fikade, såg alla båtar som åkte ut på havet. Det var så fint! Vi tänkte direkt att här ska vi bo, berättar Kajsa Lacorazza som inte tycker att det har varit några som helst problem att komma in i samhället.
Barnen Camila och Connie intygar att deras föräldrar känner halva Östhammar. Camila Lacorazza har bara en sak att klaga på med Sverige.
– Vädret. Det är alldeles för kallt!