För två år sedan fick Olavi Kaljuste, som är hydroakustiker, jobb på Fiskeriverket i Öregrund. Efter ett halvår följde hans fru Marju och de två sönerna, Jarl, 6 år och Roald, 4 år efter. De bytte en lägenhet i Tallinn på tredje våningen mot ett radhus på Jungmansgatan i Öregrund. Ett byte de inte ångrar.
– I Estland försökte de nästan skrämma oss innan vi flyttade till Sverige och sade att människorna här är så kalla. Men när vi kom hit träffade vi en jättevänlig granne direkt och förstod inte alls vad de menade, säger Marju och skrattar.
När jag kommer och hälsar på vräker snön ner utanför fönstret och familjen bjuder på pepparkakor som de bakat själva. De två sönerna leker lugnt på vardagsrumsgolvet under tiden som intervjun pågår. De går på förskolan Skutan i Öregrund och stortrivs. Dagis är en av de saker som familjen Kaljuste tycker fungerar bättre här än i deras hemland.
– I Estland var det en fröken på 25 barn och ett biträde som skötte andra saker. Dagiset var litet och trångt och barnen tröttnade fortare. Alla barn skulle göra samma saker samtidigt hela tiden. Här får de välja mer själva och barnen accepteras mer som individer, berättar Marju Kaljuste på nästan felfri svenska.
Hon är över huvud taget imponerad av den sociala tryggheten i Sverige.
– Jag gillar att se gamla människor som är ute med sina rullatorer här. Det är roligt att se att de har ett eget liv även när de är gamla. I Estland sitter äldre ofta inne och de har inte någon möjlighet att köpa en rullator. Staten verkar bry sig mer om människor i Sverige och det finns mycket hjälp och stöd att få.
Marju Kaljuste är biolog och även hon arbetar för tillfället vid Fiskeriverket i Öregrund. Både hon och Olavi har lagt märke till hur annorlunda det fungerar på svenska arbetsplatser. I deras hemland är det betydligt mer hierarkiskt.
– I Estland är det chefen som bestämmer. Här är det mer informellt, man kan fatta fler beslut själv och styr över sitt eget arbete på ett annat sätt, säger Olavi Kaljuste.
Han tycker mycket om den lilla staden Öregrund och särskilt närheten till havet.
– Naturen är jättevacker och det liknar Ösel som jag kommer ifrån med skogen och de många granitstenarna. Sedan tycker jag om spinnfiske och det här är lite som ett paradis för mig eftersom det finns mycket mer fisk här, abborre och gädda bland annat, säger han.
En annan sak som tilltalar dem är att det är ett litet och tryggt samhälle. När de läser närpolisrutan i det lokala annonsbladet varje vecka kan de konstatera att det nästan aldrig har hänt något i Öregrund.
– Jag gillar att jag bara kan öppna dörren och släppa ut barnen. Det är låg kriminalitet och man är inte alls rädd om man promenerar här på kvällen. Det är stor skillnad mot Tallinn, säger Marju Kaljuste.
När gäster hemifrån kommer på besök finns det ett självklart utflyktsmål: Forsmarks kärnkraftverk. Olavi berättar att esterna fascineras av att det går att komma så nära ett kärnkraftverk, en värld som är helt sluten och stängd öster om Östersjön.
Till sist kan jag inte låta bli att fråga om det inte finns något de saknar från Estland. Och visst finns det mat de inte kan få tag på i Sverige som syrad gurka, vissa gryn att göra gröt på och mörkt estniskt bröd. Men det allra viktigaste är släkten hemmavid.
– Jag saknar mamma, säger Marju och får för första gången riktig längtan i blicken.