Almaz Negash kommer från Eritrea och har bott i Sverige i tre år. För ungefär 1,5 år blev det klart att hennes man och de tre barnen också fått uppehållstillstånd och att de kunde bo tillsammans i Gimo.
Almaz Negash, som läser SFI och har en dagersättning på 89 kronor, ville att familjen skulle ha en hemdator för att lära sig svenska snabbare. Därför tog hon ett hemutrustningslån från CSN. Samma höst skaffade hon också bredband och digital-tv via Telia till hyreslägenheten. Hon tog hjälp av kommunens introduktionsenhet, eftersom hon inte kunde så mycket svenska och var rädd att något skulle bli fel.
Men fel blev det. I mitten på januari 2010 kom en Teliaräkning på 22 442 kronor. Förutom bredbandet och avgiften för digital-tv ingick hyreskostnader på cirka 21 000 kronor, för 575 videofilmer från 18 november till 4 januari.
Det visade sig att de två 12-åriga tvillingarna och deras 14-åriga syster med tre–fya enkla klick på tv:ns fjärrkontroll hyrt film på film, i tron att det ingick i tv-paketet. De klickade på olika filmer ungefär som man byter kanal på tv:n.
– Vi var nyfikna och hade tid hemma varje dag, eftersom vi var kort tid i skolan från början. Om jag kunde mer svenska skulle jag aldrig göra så, säger dottern Yordanos Yemane som i dag är 15 år.
UNT träffar henne och Almaz Negash på ett kafé i Gimo. De har med sig räkningarna från Telia. När den första räkningen kom blev Almaz Negash så chockad att hon inte talade på två veckor. Som om det inte räckte kom en till Teliaräkning i april på 5 433 kronor. Det visade sig att ytterligare 100 filmer ”hyrts” fram till 21 januari – dagen då Almaz Negash öppnade den första räkningen och med hjälp av en handläggare på introduktionsenheten förstod vad som hänt. Hon fick hjälp med att säga upp tv-paketet och avsluta abonnemanget. Men räkningarna hade hon ingen möjlighet att betala så Telia lämnade över ärendet till ett indrivningsföretag.
Nu betalar Almaz Negash sedan en tid över 2 000 kronor i månaden, med ränta. Det är en femtedel av familjens inkomst. Följden har blivit att de inte kan köpa riktiga kläder och skor till barnen, att de inte har råd till skolaktiviteter som kostar pengar och att de hela tiden måste köpa den billigaste maten. Digital-tv är historia, datorn har gått sönder och familjen har inte råd att skicka den på lagning.
Hur kunde det bli så här? Enligt Telia har Almaz Negash varit oförsiktig och slarvig med pinkoden. Almaz Negash och Yordanos Yemane visar UNT den reklamfolder som satte i gång det hela. Det är kundreklam från Telia, om ”Glödheta höstnyheter i Videobutiken”.
Foldern saknar försegling och när den damp ner i brevinkastet i november 2009 öppnade barnen den och tydde sig till att det handlade om filmer som gick att se på tv, genom tre–fyra tryck på tv:ns fjärrkontroll. Telia hade också skickat med pinkoden, men inte någonstans nämnt att det skulle kosta pengar att hyra en film.
– Vi hade inte beställt något. Telia har bara skickat problem till oss, säger Almaz Negash som i dag kan lite mer svenska än hon kunde för 1,5 år sedan.
Familjen har försökt få hjälp av Östhammars kommuns konsumentvägledare May Strandberg som skrivit ett brev till Telia och vädjat om att bolaget skulle kunna skriva ned skulden. Svaret från Telia blev avslag, med motiveringen att föräldrarna borde ha varit mer rädda om pinkoden.