Kan 2+2 bli 5? Om man lever i en totalitär stat så är svaret — javisst.
Författaren George Orwell beskrev i klassikern "1984" hur ett alltmer repressivt politiskt styre till slut försöker lägga under sig även naturlagar och matematiska sanningar.
Som medborgare i ett sådant samhälle har man att välja mellan att underkasta sig de nya dogmerna eller att gå under. Att säga emot eller att tänka själv blir förenat med livsfara.
Orwells bok utkom i slutet på 1940-talet och beskriver på ett träffsäkert sätt hur sanningen hotas i en diktatur. Men sanningen kan komma på glid även i starka och öppna demokratier. Det har vi sett oroande tecken på i vår samtid.
Ansedda Oxford Dictionaries har nu valt ut det ord som symboliserar 2016 i det engelska språket och det är ordet "post-truth", vilket ungefärligen kan översättas med bortom eller efter sanningen. Begreppet dök upp i somras och har blivit alltmer frekvent i analyser av höstens amerikanska presidentvalskampanj. Definitionen är att objektiva fakta har mindre betydelse än känslor och personliga övertygelser när det gäller att forma den allmänna opinionen.
Visst är politik så mycket mer än statistik och fakta. Politik är att måla upp en vision, att beskriva ett önskat samhälle, att engagera och finna människors drivkrafter. Eller för att citera Palme, politik är att vilja.
Självklart finns en emotionell del i ett framgångsrikt politiskt ledarskap. Men det vi sett så många exempel på under 2016 är politiker som spelar på rädslor och fördomar och som behandlar fakta med fundamentalt ointresse eller rent förakt.
USA:s tillträdande president Donald Trump använder ofta uttryck som "jag vet inte, men", "folk säger", "kanske är det så här". Gång på gång har Donald Trump därtill motsagt sig själv och gjort uttalanden som vid en enkel kontroll visat sig felaktiga. Ändå finns en stark uppfattning bland hans supportrar att han är den som kallar en spade för en spade. I denna omvända värld blev alltså post truth-politikern sedd som sanningssägaren.
Amerikanska medier har lagt ansenlig kraft på faktakontroll under hela valbevakningen. Den som försökt sig på en halvsanning eller en hellögn har fått rött ljus. Men falska nyheter och friserade berättelser har fortsatt att spridas, framför allt på nätet. I eftervalsdebatten har internetjättarna Google och Facebook fått rannsaka sig och försöker nu justera algoritmerna så att lögnerna lättare ska genomskådas.
Det vi journalister behöver fundera över är hur en adekvat medierapportering ser ut i tid där traditionella medier lever sida vid sida med sociala medier, där var och en designar sitt eget nyhetsflöde efter sina egna preferenser — och ingen annan ser exakt samma urval av nyheter, åsikter och rapporter. Vi behöver en kraftsamling i form av källkritik och ärligt syftande journalistik, som söker sanningen och som vet att 2+2 alltid är 4.