Den slutsatsen drar forskare vid Uppsala universitet tillsammans med kolleger vid två sydafrikanska universitet i en studie som publiceras i den ledande vetenskapstidskriften Science.
– För bara några år sedan ansågs vår människoart ha uppstått för mindre än 200 000 år sedan. Våra genetiska belägg tillsammans med nyare arkeologiska och fossila fynd gör att den bilden kraftigt måste revideras, säger professor Mattias Jakobsson vid Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet, som har lett studien.
Forskarna har med avancerad dna-teknik undersökt bevarade benprover för att kartlägga arvsmassan hos sju personer som levde i södra Afrika för mellan 200 och 2 300 år sedan. De yngsta proverna kom från fyra järnåldersjordbrukare, de äldsta från tre jägare-samlare från stenåldern.
Utifrån likheter och olikheter i arvsmassan mellan olika individer och grupper är det möjligt att beräkna hur nära släkt de är med varandra och också hur långt tillbaka i tiden man måste gå för att hitta någon gemensam förfader till dem.
Analysen av proverna från jordbrukarna visar nära släktskap med dagens bantutalande grupper i Sydafrika, medan jägarna-samlarna är mest genetisk lika sydliga grupper av de klickspråkstalande khoi-san-folken.
Khoi-san betraktas som södra Afrikas ursprungsbefolkning och en tidigare mycket uppmärksammad studie av samma forskargrupp pekade på att denna folkgrupp uppstod som den första separata grenen på mänsklighetens släktträd för cirka 100 000 år.
Beräkningen utgick från att khoi-san levt isolerat utan någon uppblandning med andra grupper. Till forskarnas överraskning fanns vissa genvarianter hos dagens medlemmar av denna folkgrupp inte i de proverna från en stenålderspojke, utan måste ha tillkommit genom genetisk inblandning från en herdebefolkning från östra Afrika under de senaste 1 000 åren.
– Den upptäckten gör att den tidigare beräkningen av när khoi-san uppstod som separat gren på människans gemensamma släktträd måste revideras och skjutas tillbaka så långt i tiden som för mellan 260 000 och 350 000 år. Eftersom vi alla är moderna människor måste den moderna människan alltså ha uppkommit ännu längre tillbaka i tiden än så, säger Mattias Jakobsson.
350 000 sedan är ”bara” cirka 100 000 år efter den tidpunkt då de grenar på människans stamträd som ledde till utvecklingen av de nu sedan länge utdöda människoarterna neandertalare och denisovoner och homo sapiens skilde sig från varandra.
Redan tidigare har uppfattningen att homo sapiens ”bara” är ett par hundra tusen år gammal ifrågasatts efter att betydligt äldre fossil som liknar moderna moderna människor hittats på olika platser i Afrika, nu senast från en fyndplats i Marocko.
Nyligen beskrevs också 300 000 år gamla fossil av en tidigare okänd människoart, Homo nadeli, från södra Afrika, men den skiljer sig dramatiskt från den moderna människan.
– Det kommer att bli intressant om vi i framtiden kan hitta några bevis för genetiska överlapp mellan dessa grupper. Med tanke på hur geografiskt spridda sådana fynd är kan man definitivt inte utesluta att övergången till den moderna människan skett på flera platser i såväl södra som norra Afrika, där vi fått ett genflöde mellan olika grupper, säger Mattias Jakobsson.
Studien ger också svar på betydligt senare händelser i människans historia i södra Afrika. Tre av järnåldersindividerna hade en genvariant som skyddar mot malaria och två hade en variant som skyddar mot sömnsjuka. Ingen av stenålderjägarna-samlarna hade dessa genvarianter.
– Dessa genvarianter måste alltså ha funnits hos järnåldersbönderna redan innan de migrerade till södra Afrika. Båda sjukdomarna finns framför allt i tropiska områden där sådana resistengener ger evolutionära fördelar. Sjukdomarna finns inte i södra Afrika, säger Mattias Jakobsson.