Äppelträden och änkehuset. Båda bär de på historier om den goda sidan av brukslivet i Söderfors, den där bruksanda är lika med omsorg. Gunnar Tholander har egna erfarenheter av äppelträden.
Den tidigare riksdagsmannen och mångårige ordföranden i Söderfors hembygdsförening kommer på sin cykel nedför Bruksgatan, under den enastående klockstapeln smidd av stångjärn och möter oss i korsningen vid det hus där han själv växte upp, granne med fabriksområdet där Erasteel i dag tillverkar snabbstål och där han själv arbetade i 47 år.
Gunnar Tholander är en man full av historier. De bara ramlar ur honom. På trappan till barndomshemmet, som i dag ägs av hembygdsföreningen, berättar han om äppelträden.
– Där stod mitt, men det är borta nu. Det här är Gretas och det där är Petterssons, säger Gunnar Tholander och pekar på två träd.
I femte klass fick alla barn önska ett äppelträd. Bruket stod för planteringen för att få träd på gårdarna som folk hyrde av bruket.
Hembygdsföreningen och eldsjälar som Gunnar Tholander förvaltar i dag byggnader, guidar och ordnar evenemang. Men det kommunala stödet är det skralt med, tycker Gunnar Tholander.
– Vi får 8 000 kronor om året. Tierps kommun borde skämmas, men det gör de inte, säger han.
I stället favoriserar kommunen Lövstabruk, anser han. Ett tydligt stråk av bruksbitterhet hörs i skämten, som att man måste borsta tänderna om man råkat säga Tierp.
Vi går in i den lilla smedjan tvärs över gatan – den stora revs på 40-talet. Smedjan byggdes 1786 och förvaltas och visas av hembygdsföreningen.
– Pengar är det jobbiga. Hade vi fått en promille av vad Lövstabruk fått i bidrag hade vi kunnat återställa och rusta upp smedjan, säger Gunnar Tholander.
Vi fortsätter till änkehuset, ett väldigt slaggstenshus som också det ägs och förvaltas av hembygdsföreningen. År 1776 byggdes det för att de kvinnor vars män dött i bruksarbetet skulle ha någonstans att bo och tas om hand. Hembygdsföreningen har ställt i ordning rummen för att visa villkoren när fyrtio änkor samsades i tio rum.
– Vi fick köpa det för en krona på 70-talet när bruket vill göra sig av med det. Med det tog vi på oss ett väldigt ansvar.
Håkan Liby, tidigare chef på Upplandsmuseet och bruksexpert, är med på turen genom Söderfors.
– Det är ett helt orimligt stort ansvar som hembygdsföreningen bär. De skulle behöva få helt andra pengar i stöd, säger han.
Gunnar Tholander tycker att länets och kommunernas engagemang för Upplands bruk är ”förfärligt” och varnar för att kunskaperna om brukens betydelse för Sverige håller på att gå förlorad.
Innan han kastar sig upp på cykeln och ger sig av hemåt på Bruksgatan mellan kyrkan och fabriken, med sina vita smedsbostäder på ena sidan och den enastående Grillska herrgården på andra ger han sin bild av synen framför oss:
– Det här är den vackraste av vyer.