Det framgår av en ny svensk forskningsstudie, som publiceras i vetenskapstidskriften Plos One.
– Det finns goda skäl för oss inom vården att ha även rickettsia i åtanke när personer söker vård för symtom som de fått efter fästingbett. Vanligt penicillin biter nästan alltid på borrelia, men andra sorters antibiotika har effekt mot rickettsiainfektioner, säger forskaren Kenneth Nilsson, överläkare vid Akademiska sjukhusets mikrobiologiska klinik.
Det har gått 20 år sedan rickettsiabakterier för första gången upptäcktes i fästingar i Sverige. Även om det finns flera rapporter om personer som blivit allvarligt sjuka efter att ha infekterats av dem är fortfarande ganska litet känt om hur vanligt det är att människor smittas av dem, vilka symtom de ger och hur stor risken för att smittas är efter enstaka fästingbett.
Den nya studien omfattar 218 fästingbitna personer från några fästingtäta områden i Syd- och Mellansverige och på Åland. En kort tid efter fästingbettet och tre månader senare lämnade de blodprover för analys av antikroppar mot rickettsiabakterier.
– Om det finns sådana antikroppar i blodet är de ett tecken på en pågående eller tidigare rickettsiainfektion eller exponering för bakterien, oavsett om man haft några symtom av den eller inte, säger Kenneth Nilsson.
Drygt fyra av tio deltagare hade antikroppar mot rickettsiabakterier och en av fem hade så höga eller stigande antikroppshalter att de pekade på en pågående infektion.
– Det talar för att rickettsia är en minst lika vanlig fästingsmitta som borrelia i Sverige, åtminstone i områden där det finns mycket fästingar, säger Kenneth Nilsson.
I några fall verkar deltagare i studien att ha fått en dubbel infektion efter att ha blivit fästingbitna eftersom de utvecklade antikroppar mot såväl rickettsia- som borrieliabakterier.
De flesta deltagarna i studien lämnade också in bortplockade fästingar för analys. Av 472 inlämnade fästingar innehöll drygt åtta procent rickettsiabakterier. En av tre som tagit bort en sådan "rickettsiafästing" från sin kropp utvecklade senare höga halter av antikroppar mot bakterien.
– Långt ifrån alla som blir bitna av fästingar som bär på rickettsiabakterier får alltså en infektion. Å andra sidan ser vi också att många som visade tecken på en rickettsiainfektion måste ha blivit bitna och smittade av andra fästingar än dem som de tog bort och lämnat in för analys, säger Kenneth Nilsson.
Drygt var femte deltagare rapporterade att han eller hon hade känt av åtminstone något symtom efter fästingbettet, till exempel yrsel, muskelvärk, huvudvärk och trötthet. Personer med tecken på att ha blivit infekterade av rickettsia rapporterade fler symtom än de utan antikroppar i blodet.
De allra flesta hade inte sökt vård för sina symtom.
– För de flesta som infekteras av rickettsiabakterier efter fästingbett tycks alltså infektionen ge få eller nästan inga symtom alls, säger Kenneth Nilsson.
Samtidigt framhåller han att den typ av rickettsiabakterie som sprids av fästingar i Sverige ibland också kan orsaka infektioner med ett betydligt allvarligare sjukdomsförlopp.
– Vi har till exempel beskrivit fall där denna rickettsiainfektion orsakat hjärtmuskelinflammation, blodförgiftning, hjärnhinneinflammation och ansiktsförlamning, säger Kenneth Nilsson.
Fotnot: Hela den vetenskapliga uppsatsen i Plos One kan läsas på webbadressen: http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0166653