I mars i år gick 22 mediechefer i Finland ut och fördömde vad de kallade lögnmedier,alltså mediekanaler och aktörer som förgiftar samhällsdebatten genom att medvetet sprida vilseledande information.
Bakgrunden till det ovanliga uppropet var dels rykten som spritts om brott som invandrare påstås ha begått, men som senare visar sig ha varit felaktiga, men en annan minst viktig orsak till uppropet var att mediecheferna tydligt ville markera mot det alltmer aggressiva proryska informationskriget.
Det finns nämligen en högst påtaglig – och skrämmande – anledning till deras upprördhet.
Journalisten Jessikka Aro jobbar på Yle, Finlands motsvarighet till SVT. Hon bestämde sig för att granska aktörerna i informationskriget och har bland annat gjort reportage om den så kallade trollfabriken i S:t Petersburg, det kontor där ett par hundra personer är anställda för att debattera och sprida prorysk propaganda i sociala medier, i kommentarsfält och bloggar.
Aros rapportering om de proryska ”trollen” satte i gång en massiv smutskastningskampanj mot henne personligen, orkestrerad av de aktörer som hon granskat.
Trakasserier, hotfulla telefonsamtal, näthat och rent förtal har blivit en del av hennes vardag. De 22 mediecheferna formulerar sig så här: ”Vi stöder enskilda journalister som på grund av sitt jobb utsätts för förtalskampanjer. Vi godkänner inte att journalister tystas genom påtryckning.”
Jessikka Aro har fått ett av Finlands finaste mediepris för sin granskning. Nu pågår en rättslig utredning i några av förtalsfallen. Det som Aro råkat ut för måste bli ett uppvaknande även för svenskar, så att vi bättre rustar oss för att hantera – och se igenom – alla typer av försök att manipulera och kväsa den öppna åsiktsbildningen.