Är hästen en miljöbov?
– Nej, det tycker jag inte. Ett oskyldigt djur kan knappast vara en miljöbov. Men det finns en fara med att all hästgödsel inte hamnar där den ska. Uppenbarligen är det här en känslig fråga, för det finns hästägare som slår i från sig.
Hur stort är problemet?
– Hästarna är ju väldigt många, 356 000 enligt Jordbruksverket och nu fler än antalet kor. För kornas del finns det ett systematiskt arbete kring hur man tar hand om deras gödsel, vilket det inte finns när det gäller hästen. Det saknas också kunskap hos många hästägare. Det blir ett miljöproblem om fosforläckaget inte tas om hand på ett hållbart sätt.
Varför då?
– Gödsel innehåller mycket näring, fosfor, kväve och kalium. Men kväve och särskilt fosfor bidrar också till övergödning om den hamnar i vattendrag. Har man till exempel ett gödselupplag eller rasthage nära vattendrag ska man vara extra försiktig.
Hur får hästar i sig fosfor?
– Hästar får i sig fosfor både genom grovfoder och kraftfoder. Många hästar får dessvärre för mycket kraftfoder och är övergödda, därför kan man fråga sig om vi matar hästarna med för mycket fosforrik föda när det enda de behöver är hö.
Räcker det med att skippa kraftfodret för att fosforläckaget ska minska?
– Det är en av flera åtgärder.
Många hästar går och betar över stora arealer för att hålla landskapet öppet. Hur är det med fosforbelastningen där?
– Det är ingen fara. Det är när det är många djur på liten yta som det blir ett problem. I dag är hästen för många ett fritidsintresse. En stor del av landets alla hästar finns alltså i tätorter eller i tätortsnära landsbygd. Hästägare har ofta inget val, man kanske har hyrt en stallplats och hästen rastas i en liten hage med många hästar i.
Vad händer då?
Hästarna får ofta en favoritplats i hagen där de kissar och bajsar och det är just på den lilla ytan som det kan byggas upp stora fosforläckage eftersom gödslet trampas ner i marken oc hvid regn kan det börja läcka.
Ett förslag från forskningshåll är att inte ha fler än två hästar per hektar. Är det möjligt att få fram mer hagmark så att trängseln minskar?
– Förutom att minska på djurtätheten föreslår vi att man försöker mocka bort gödsel så snart som möjligt, då undviker man onödigt mycket fosfor i hagen. Andra åtgärder är att hästen kissar och bajsar mer inne och att man stabiliserar hagarna med kalk, grus eller lägger flis på lämpliga ställen så att inte gödseln trampas ner i marken. Man kan stängsla riskzoner vid diken och plantera skyddsvegetation. Det är många bäckar små.
Hur ska hästägare få veta vad som behöver göras?
– Greppa Näringen, som är Jordbruksverkets rådgivningsorganisation, håller på att ta fram praktiska råd i en lättillgänglig skrift under våren om allt detta. Jag tycker också att man kan lyfta fram goda exempel, hästägare som kommer på smarta lösningar och som man kan inspireras av.
Hästar kan på små ytor tillföra 60 kilo fosfor per hektar i en hage. Det är nästan tre gånger så mycket som lantbrukare får lov att lägga på sina åkrar. Varför finns det ingen miljölagstiftning för hästägare?
– Tidigare har jordbruksdjuren varit fler, de har producerat mer fosforrik gödsel och man har helt enkelt varit tvungen att lagstifta. Hästar som djurgrupp har fallit mellan stolarna men nu när de ökat stort i antal och också koncentrerats i en del områden har problemen blivit tydligare. Utmaningen är att hästägare är en vädlgit varierad målgrupp som är svårare att nå än lantbrukare.